Skvaller får boken om AI att lyfta

Bakom flera av de senaste årens stora genombrott inom artificiell intelligens finns mannen som aldrig sitter.

– Den senaste gången jag satt var 2005, och det var ett misstag, säger Geoffrey Hinton till författaren och New York Times-reportern Cade Metz.

Geoffrey Hinton är pionjär inom så kallad maskininlärning – en del av AI som går ut på att använda stora mängder data till att träna datorer i att chatta, köra bil, spela go eller lösa någon annan väl avgränsad uppgift.

Cade Metz skriver om forskarna som tog AI från akademiska institutioner till Google, Facebook och resten av världen. I den historien blir Geoffrey Hinton, förutom banbrytande forskare, också en människa med dålig rygg och andra bekymmer som han efter bästa förmåga hanterar med torr brittisk humor.

Just detta gör boken läsvärd. Resonemang om teknikens möjligheter och begränsningar vävs samman med mänskliga skavanker och intriger. Vi får bland annat veta hur Elon Musk, Mark Zuckerberg och liknande kändisar fulspelar i jakten på talanger till sina företag. Skvaller helt enkelt. Det ger liv åt beskrivningen av datavetenskapliga framsteg, åtminstone för en mänsklig läsare. Vad en AI skulle tycka är svårare att veta.