”En ’näringslivs­kung’ är något helt nytt”

I år firar kung Carl XVI Gustaf 50 år på tronen. I Kungen – Sveriges ledare granskar Mikael Holmqvist, professor i företags­ekonomi vid Stockholms universitet, hans roll.

Du tycker att varken medierna eller samhällsvetenskapen har granskat kungen som statschef. Varför är det så?

– Det gängse journalistiska greppet är att beskriva kungen som person och försöka komma under huden på honom. Det finns så klart kommersiella intressen – det är kungen som människa, fest och glam och påstådda otrohetsaffärer man säljer upplagor med. Frågan om vad han gör som statschef är också mer komplicerad och svårare att ta i.

– Som samhällsvetare vill man å andra sidan studera dem som har makt och dem som är utsatta för makten. Kungen faller mellan stolarna här. Han anses vara maktlös och därför har forskningen negligerat kungen.

Vari består kungens makt?

– Allt han säger och gör får genomslag. Man måste förstå hans makt mot bakgrund av dagens samhälle som har blivit alltmer marknadsinriktat, företagsekonomiserat och drivet av näringslivets intressen och ideal. Det är en utveckling vi har sett sedan 1970-talet och som löper parallellt med kungens tid som statschef – han tillträdde 1973. Hans valspråk, ”För Sverige – i tiden”, handlar om anpassning till de värderingar som gäller i dag, men han är också aktiv i att själv sprida marknadssamhällets ideal, till exempel genom sina tal.

Du använder begreppet royal touch. Vad betyder det?

– Det är ett begrepp som går ganska långt tillbaka i historien som härrör från hur brittiska och franska kungar på 1500- och 1600-talen ansågs kunna bota sjuka genom att ta i dem. Kungarna ansågs stå i förbund med gud. Jag använder det i metaforisk bemärkelse om hur kungen genom sin royal touch, som inte bara är fysisk, helt enkelt förheligar sin omgivning. Royal touch är den yttersta formen av konsekration, det vill säga social och moralisk upphöjelse.

Vilka ideal är det du ser att kungen sprider?

– Att man ska vara är aktiv, entreprenöriell och företagsam, kanske inte i bemärkelsen att man ska starta företag, utan att man är energisk och gör saker. Han framhåller hälsa och positivt tänkande snarare än klassiska bildningsideal eller akademiska ideal, som reflektion, kritiskt tänkande och intellektuell analys. Så jag tycker att han mycket väl reproducerar näringslivets och marknadsekonomins värderingar. Han är väl anpassad till vår tid.

– Han förkroppsligar begreppet ”konsekration” genom att förheliga idén om ledarskap, att vi alla ska vara ledare. Vi ska vara självorganiserande, självdisciplinerade och ta vara på oss. Hans ledarskapsideologi är naturligtvis en politisk ideologi. Det intressanta med kungen är att han speglar näringslivets ökade inflytande i samhället, inte främst i en ekonomisk bemärkelse utan framför allt socialt och kulturellt.

Vilken är skillnaden mellan vår kung och hans farfar, Gustaf VI Adolf?

– Jag är intresserad av hur kungen profileras som statschef, inte hur han är som människa. Den gamle kungen profilerades starkt som kultur- och vetenskapskung. Under den tiden var näringslivets ideal inte lika dominerande i Sverige. Det föll sig nog naturligt och han är inte den förste som har profilerats som kultur- och vetenskapskung. Men en ”näringslivskung” är något helt nytt.

– Om man går tillbaka 100 år så var näringslivets eliter ringaktade och sågs som krämare. I dag har näringslivets eliter blivit vår tids symboler för framgång. Det är ett skifte som man kan se på flera sätt i samhället, bland annat genom statschefens agerande.

Hur ser näringslivets inflytande ut konkret?

– Näringslivet har agerat kungamakare och haft ett konkret inflytande över hur kungen har formats som statschef. Kungens första hovmarskalk, Tom Wachtmeister, med ansvar för kungens agenda, var inlånad från Wallenbergssfären. Under kungens första år som statschef var det flera personer med kopplingar till näringslivet som verkade inom hovet och det är klart att deras värderingar påverkade vilken grund som lades för kungen.

Vad tjänar näringslivet på kungen?

– Statsbesöken är rena näringslivsresor kan man säga. De är präglade av näringslivets behov. Det är regeringen som ansvarar för statsbesöken och det ligger i regeringens intresse att sälja svensk industri, vi är ett oerhört exportberoende land, så det kan ju te sig helt rimligt. Vid varje statsbesök medföljer som regel en stor svensk näringslivsdelegation. Det medföljer aldrig någon kulturdelegation eller forskningsdelegation. Det görs inte affärer vid statsbesöken utan syftet är statusformering. Kungen konsekrerar genom sin royal touch. Att vara i kungens närhet ger status, legitimitet och i slutändan makt.

Skulle kungen kunna vara en motsvarande länk för forskningssamhället och bädda för internationella forskningssamarbeten?

– Ja det skulle han kunna vara men det är sällan så det fungerar i den akademiska världen. Vi forskare sköter sådant där själva. Dessutom har vetenskapen fortfarande en hög status i samhället, även om den är ifrågasatt i dag. Näringslivseliterna har historiskt sett haft ett stort behov av att öka sin status. Pengar har inte varit tillräckligt statusformerande.

Boken om kungen är tredje delen i en trilogi där de första handlade om Djursholm och Handelshögskolan. Hur hänger de ihop?

– Det finns en röd tråd från kungen till Djursholm och Handels. Trilogin handlar om hur näringslivet och marknadssamhället befäster sin makt genom de här institutionerna. Djursholm skapades inte bara för att vara en trevlig plats att bo på utan också för att formera näringslivseliternas position och status, till exempel genom att bygga upp en aura av att Djursholm var ett kulturellt och akademiskt samhälle. Handelshögskolan har haft precis samma funktion, att man konsekrerar affärsmän genom akademisk utbildning. Det behovet har inte vetenskapsmän, präster eller ämbetsmän haft på samma sätt.

Hur väcktes ditt intresse för att studera eliter?

– Jag gick som dagelev på Sigtuna internatskola, men det var nog snarare när jag studerade på en handelshögskola i Paris som jag fick upp ögonen för hur eliter fungerar. Det var en elitskola men när man väl hade kommit in var det inte de akademiska prestationerna utan den sociala delen som räknades. Jag förstod inte det förrän långt in på utbildningen. Folk förstod inte varför jag pluggade så mycket. Det viktiga var att befinna sig i rätt socialt sammanhang. I Frankrike finns en överklass som vi knappt har i Sverige och jag fick upp ögonen för hur eliterna skapar privilegier för sig själva.

Vilka källor har du använt när du har studerat kungen?

– Jag bygger mycket på vad han har sagt i intervjuer och i sina tal, såsom de finns på kungahusets hemsidas arkiv. Den andra stora källan är kungens officiella program. Där ser man hur kungen framställs. Då får man vara medveten om att allt som kungen gör inte finns med i det officiella programmet. Det är selektivt. Till exempel, går man tillbaka några år presenteras kungens deltagande i jakter i programmen med det gör de inte senare, trots att han fortsätter jaga. I och med att studien handlar om hur kungen profileras som statschef så är det relevant att gå på sådana källor.

Vilken teoretisk grund utgår du från?

– Pierre Bourdieu och hans maktanalys ligger och skvalpar i bakgrunden för de flesta elitforskare men just i den här studien är jag inspirerad av Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv. Det handlar om hur vi människor presenterar oss själva i olika roller. Det finns många studier där historiker har studerat kungars och drottningars imageskapande aktiviteter, till exempel genom konst och dikter. Jag studerar hur vår kung framställs genom mer moderna kommunikationskanaler. Kungahuset har en stor stab som bara arbetar med att skapa en viss bild av honom.

Vad är baksidan av att kungen är en ”näringslivskung”?

– När man betonar en sak så riskerar man alltid att underbetona något annat. Genom att kungen så tydligt konsekrerar näringslivets ideal och värderingar, då får andra ideal och värderingar mindre uppmärksamhet, såsom vikten av reflektion genom läsning och litteratur. Vi riskerar att få ett intellektuellt sett ganska tomt samhälle om vi bara betonar de ledarskapsorienterade idealen.