”Läget är kritiskt för Gotlands almar”

Regeringen har tillsatt en utredning om att förädla skogsträd så att de blir resistenta mot skadegörare. Den ska vara klar den 30 april 2024 och kommer förhoppningsvis att föreslå ett konkret förädlingsprogram för att öka almarnas motståndskraft mot almsjukan. I väntan på sådana almar är det viktigt att bevara det befintliga beståndet så länge som möjligt – av flera skäl.

Almen är älskad för sin skönhet och har i hundratals år smyckat och svalkat parker och gator i tusentals städer världen över. Innerbarken och löven är ätbara och har tjänat som mat och foder i kristider. Trädet föder även andra arter; almen är värd åt 259 rödlistade arter, varav åtminstone 60 är helt beroende av den för sin överlevnad.

Men sedan över hundra år härjar en sjukdom i Europas almbestånd. Den dök upp runt 1910 och kom i en ny, mångfalt värre våg på 1960-talet. Antalet träd som dött av sjukan är totalt i närheten av en miljard, och kostnaderna överstiger en biljon kronor.

Sjukdomen orsakas av en svamp och sprids av en skalbagge. Skalbaggen lägger sina ägg i sjuka träd. När nästa generation kryper ut ur barken bär de med sig svampens sporer. De flyger till nya, friska träd och gnager på blad. Sporerna överförs till såret och vandrar ner i trädets vattenledande kärl. Trädet reagerar genom att korka igen kärlen och därigenom strypa sig själv. Det döende trädet blir en utmärkt äggläggningsplats för nya skalbaggar. Över långa avstånd har transporter av almstockar varit sjukdomens viktigaste spridningsväg, även om skalbaggen själv kan flyga ett antal mil om året på jakt efter nya träd.

Ett infekterat träd är i princip dödsdömt. Det enda riktigt effektiva sättet att hantera sjukdomen är att fälla och bränna alla sjuka träd. Tanken är att om det inte finns några almar som det kan krypa skalbaggar ur till våren, kommer inga nya träd att infekteras.

Men det är omöjligt att hitta alla sjuka individer, och om sjukdomen väl fått fäste kommer den att fortsätta angripa nya träd år efter år. Där metoden prövas begränsar den emellertid antalet fall kraftigt.

När Malmö angreps i början av 1980-talet kunde antalet sjuka träd därigenom hållas under tusen om året i femton års tid. Dock har man nästan överallt med tiden tappat kontrollen över utvecklingen. Det börjar med att antalet fall stiger trots fortsatta saneringsinsatser, och kort därefter har arbetet ansetts lönlöst och lagts ner. I Malmö finns i dag inte ens 400 av de ursprungliga 50 000 almarna kvar.

Om almarna ska bevaras så länge som möjligt är det alldeles nödvändigt att fortsätta med saneringsinsatserna. Det kan räcka med ett enda mindre vaksamt år för att ett utbrott ska sätta ny fart.

Efter nästan hundra års almsjuka finns Europas sannolikt största kvarvarande bestånd på Gotland. Här växer än i dag runt en halv miljon träd över 10 centimeter i diameter trots att almsjuka upptäcktes på ön redan år 2005. Förmodligen började smittspridningen med att någon privatperson fraktade infekterad almved från fastlandet till sitt sommarställe.

Sjuka almar innebär vanligtvis stor förödelse inom några år, men Gotland kraftsamlade genast för att möta hotet och tog ner alla angripna träd. Efter några års kamp fick man utbrottet under relativ kontroll. Sedan 2008 har runt 3 000 sjuka träd påträffats årligen. Med den hastigheten lär ön ha kvar friska träd in på 2100-talet. Det innebär att trädförädlingsarbetet har tid att få fram motståndskraftiga almvarianter som kan planteras ut och tjäna som ett nytt hem åt de 259 rödlistade organismerna. Men om almarna dör fortare än väntat försvinner dessa arter, och varje sådant försvinnande får i sin tur okända konsekvenser för andra arter.

Med nuvarande ambitionsnivå finns det fortfarande hopp för den gotländska almens följeslagare. Emellertid ger de senaste årens utveckling anledning till oro. Efter att smittan kom till ön har antalet sjuka träd som hittats under en säsong varierat, men innan 2022 aldrig överstigit 4 000. Från 2020 till 2022 har dock siffran stigit från 2 600 till 5 400. Detta är alarmerande och kräver myndigheternas fulla uppmärksamhet under sommaren 2023.

Öns naturvårdare har utvecklat sina arbetsmetoder, och ökningen skulle kunna bero på att de helt enkelt blivit bättre på att hitta sjuka träd. Men då borde många sjuka träd ha missats tidigare år. Det borde vid här laget ha lett till en explosionsartad ökning av fall, vilket inte har skett. Om stegringen 2020–2022 i stället beror på att fler träd nu är angripna är situationen kritisk. Då är kanske år 2023 sista chansen för Gotland att bromsa ett förlopp som annars kan slå ut ett av världens sista bestånd av stora almar.

I år måste således sökandet efter sjuka träd göras med största tänkbara noggrannhet. På så vis kan vi skapa tid för arbetet med att ta fram almar med utökad motståndskraft.