Läs dig klok i sommar

Pernilla Wittung-Stafshede, professor på institutionen för life sciences vid Chalmers tekniska högskola.

”Jag drogs direkt till romanen Lektioner i kemi av Bonnie Garmus (Wahlström & Widstrand, 2022). Den utspelar sig i akademin, min värld, den handlar om kemi, mitt ämne, och huvudpersonen är en kvinnlig kemist i 60-talets USA, som möter alla de fördomar och problem som fanns för de fåtal kvinnor som försökte sig på en forskarbana då. Det sista är ett viktigt ämne än i dag, som jag själv försöker göra något åt.

Huvudpersonens manliga kollegor stjäl hennes forsknings­resultat och idéer och hon blir utsatt för sexuella övergrepp av sin handledare. Hon motarbetas på alla möjliga sätt och blir till slut utsparkad. För att försörja sig som ensamstående mamma tar hon motvilligt ett jobb som program­ledare för ett matprogram i tv. Det blir succé bland hemmafruar, då hon utnyttjar tillfället och utbildar dem i kemins grunder och stärker deras självförtroende, via matlagning.

När jag läser boken inser jag att den lika gärna kunde handla om dagens forskningsvärld. Samma problem finns i dag, bara inte lika öppet och direkt. En mängd vetenskapliga studier har visat att kvinnor har svårare än män att få utlysta akademiska tjänster, publicera vetenskapliga artiklar, få citeringar, erhålla externa forskningsanslag, bli befordrade och få vetenskapliga priser och utmärkelser.

På så sätt ger boken en tankeställare. Vi har kommit långt vad gäller jämställdhet, men vi har inte nått hela vägen. Samtidigt kan du njuta av denna bok i hängmattan bara för det är en rolig, annorlunda historia inramad av kemiska termer. 

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH Environmental humanities laboratory och författare.

”David Thurfjell, professor i religionsvetenskap, har skrivit den finaste bok om andlig vardagsverklighet som jag läst på mycket länge och unnar många att ta del av. Den heter En lockton i ödemarken: Om människans förmåga att besjäla världen (Norstedts, 2023) och svarar på den helt grundläggande frågan: Vad gör människor när de ’tror’?

Mycket besjälningsarbete tar sig religiösa uttryck. Men det finns i det besjälade också känslor och idéer som leder in i andra övertygelser och gemenskaper, även politiska. Det visar Thurfjells egen forskning, till exempel om jihadistisk terrorism, religiöst motiverad brist på yttrandefrihet i Iran, eller nationalkonservativt svärmeri för kyrkan som ett inslag i patriotisk lojalitet på många håll i Europa.

Ord som återkommer är ’förundran’ och ’rörd’. I olika varianter: vara rörd, bli berörd, rörelse. Många skulle säkert säga att det är Gud – eller det andliga – som besjälar världen, och att människor snarare ’upptäcker’ den andlighet som Gud svarar för.

Men den här boken vänder alltså på perspektivet och låter det vara människan som flyttar in Gud och det andliga i den redan befintliga världen. Besjälningen är själva början som samlar människor i en föreställningsvärld, som så småningom kan bilda religioner och sociala rörelser.

Detta är en djupt sympatisk bok på lättflytande och personlig prosa om det som religionshistorisk forskning av i dag kan säga om människan som religiös varelse genom årtusenden. Även icke-religiösa läsare kan känna igen sig, eftersom längtan efter det besjälade och efter den gemenskap som tron erbjuder är en del av oss som art och mänsklighet.”

Jesper Stage, professor i national­ekonomi vid Luleå tekniska universitet.

”Min rekommendation är Patrik Svenssons Ålevangeliet ( Bonniers, 2019). Jag gillade den därför att den lyckas väldigt bra med att få läsaren att känna förundran inför ålen (och inför naturen i allmänhet) och inför allt vi fortfarande inte vet om den, utan att för den skull mystifiera. Jag lärde mig mycket både om ålens biologi och om ålforskningens historia. Boken hade en väldigt intressant poäng som jag aldrig tänkt på, nämligen en fundering över hur ett djur som har så tydliga faser i sin livscykel egentligen upplever tid och vad som får den att plötsligt, efter flera decennier i en fas, gå vidare till nästa fas i sitt liv.”

Sophia Hober, professor i molekylär bioteknik vid Kungliga tekniska högskolan.

”Genom att mäta olika biomarkörer i en liten droppe blod skulle det gå att upptäcka mängder av sjukdomar. Med det löftet lurade Elisabeth Holmes en hel värld och drog in massor av riskkapital till sitt bolag Theranos. Problemet var att tekniken som hon påstod att hon hade utvecklat inte fungerade.

Till slut blev bluffen genomskådad och bo­laget gick i konkurs. I höstas dömdes Elisabeth Holmes till elva års fängelse.

I den dokumentära boken Ont blod: Hemligheter och lögner i Silicon Valley av John Carreyrou (Bonniers, 2019) får vi följa denna fascinerande historia. Det är som en modern ’Kejsarens nya kläder’, en historia om hur långt man kan komma om man bara har rätt kontaktnät, är förtroendeingivande och erbjuder något som världen längtar efter.

Holmes var absolut inte ensam om sin idé. Många försökte på liknande sätt sammanföra mikrofluidik med den klassiska metoden ELISA (att mäta närvaron av biomarkörer med hjälp av antikroppar). Blodets komplexitet med många beståndsdelar med extremt stora skillnader i koncentration skapade dock stora utmaningar.

Holmes påstod att hon hade lyckats lösa problemen, men genom hela resan lyckades hon undvika att berätta om Theranos tekniska lösningar. Inom bolaget var hon den enda som hade den samlade överblicken av vilka problem och utmaningar som fanns inom de olika utvecklingsavdelningarna.

Men det som var omöjligt, och även verkade otänkbart för alla insatta då, är absolut möjligt nu. I framkanten av teknikutvecklingen finns dessutom ett svenskt bolag (Olink).

För den som vill se mer av historien om Theranos finns även en dokumentärfilm på HBO (The inventor, 2019) och en ganska ny miniserie på Disney+ (The dropout, 2022).

Åsa Nilsonne, legitimerad psykoterapeut, författare och professor emeritus vid Karolinska institutet.

”Har ni uppskattat Jane Goodall, Frans de Waal eller Diane Fossey? Då kommer här ett förslag på sommarsällskap: Sydafrikanen Eugene Marais (1871–1936) och hans böcker The soul of the ape (Penguin, 1973)och/eller The soul of the white ant (Methuen, 1973).

Eugene Marais var journalist, poet, författare, jurist och nästan färdig läkare (boerkriget kom emellan) med ett stort intresse för biologi. Han sökte samma sak i sina fältstudier på 1920-talet av babianer och termiter som i sin poesi: en djupare förståelse av psyket, medvetandet – själen. Hans tes var att alla levande varelser har ett medvetande som är värt att studera, och som kan säga något om vårt eget.

I dag vet vi mycket mer om både termiter och babianer. Det är inte detaljkunskapen som gör hans böcker till omvälvande läsning, utan hans vision av vad medvetandet är, och hur olika det kan gestalta sig. Han var exempelvis först med att uppfatta sociala insekter som en enda organism bestående av fritt rörliga delar.

Boken om termiter består av en samling artiklar han skrev för populärpressen. Den som vill kasta sig in i hans mer teoretiska värld väljer den om babianerna. De är båda betydligt mer poetiska än vi är vana vid i texter om biologi.

En ytterligare intressant aspekt av hans böcker är att de påminner om vilken enorm betydelse vår ökande kunskap om hur dna fungerar har haft för vår förmåga att förstå livets villkor, inte minst för de sociala insekterna.

För mig var de här böckerna transformativa när jag läste dem i början av min yrkesverksamma karriär.”

Alexis Brandeker, universitetslektor på institutionen för astronomi vid Stockholms universitet.

”Min favoritbok som jag gärna vill tipsa om för den som inte läst den är en klassiker, Carl Sagans sista bok: The demon-haunted world: Science as a candle in the dark. Den utkom på Random House 1996 men finns fortfarande att få tag på och ämnet är än i dag hög­aktuellt.

Boken handlar om nyttan av att se världen rationellt och att det är viktigt av demokratiska skäl att vetenskapligt tänkande är något som finns bland alla medborgare och inte bara bland forskare.

Boken lärde mig att många som fastnar för pseudovetenskap och konspirationsteorier i själva verket har en djupt rotad önskan om att förstå världen, men saknar verk­tygen. De ser samband där det inte finns några därför att det varit evolutionsmässigt fördelaktigt. Motvapnet är utbildning i rationellt tänkande.

Det var första gången jag fullt ut förstod vikten av att alla får ett visst mått av utbildning i rationellt tänkande. Tyvärr verkar gapet mellan dem som alstrar och dem som använder vetenskap bli allt större med tiden, en farlig kombination med tanke på de utmaningar mänskligheten står inför, som klimatförändringar, pandemier, kärnvapenhot och AI.

En nyare bok på detta tema är Steven Pinkers Rationalitet (Fri tanke, 2022), en bok jag också rekommenderar.”

Karin Jensen leder en forskargrupp med fokus på smärta, placebo och hjärnavbildning vid Karolinska institutet.

”Den bok jag vill rekommendera är Smärtans imperium: Berättelsen om familjen Sackler och opioidkrisen (Bonniers, 2022) av den amerikanske journalisten och författaren Patrick Radden Keefe. Det fina med den är det breda perspektivet på allt som gått snett när det gäller användning av opioider i USA. Opioider är namnet på en grupp smärtstillande ämnen, till exempel morfin och heroin, som verkar genom att påverka kroppens opioida receptorer. Utöver att opioider kan ge smärtlindring är de starkt beroendeframkallande.

I min egen forskning är jag intresserad av smärta. Det är en osynlig sjukdom och många söker i desperation efter något som kan ge lindring. Boken visar hur den här gruppen kan komma i kläm på grund av en rad sammanflätade faktorer. Det handlar bland annat om vårdgivare som vill väl, om bristande myndighetstillsyn och – inte minst – om kommersiella krafter i form av allt från lobbyverksamhet bakom kulisserna till aggressiv reklam.

En stor del av boken handlar om familjen Sackler, som tjänat stora pengar på opioidläkemedlet Oxycontin. Författaren har verkligen grävt i de olika familjemedlemmarnas affärer. Han berättar en hel del om deras inbördes intriger och ställer dem till svars för opioidkrisen. För egen del tycker jag att familjehistorien var mindre intressant. Trots det är boken väldigt bra. Efter att ha läst den tycker jag att det är lite lättare att förstå hur saker och ting hänger ihop, hur olika strukturer i det amerikanska samhället tillsammans ledde till en katastrof för en stor grupp redan utsatta människor.”

Jenny Larsson, professor i baltiska språk vid Stockholms universitet och föreståndare för Centrum för indoeuropeiska språk- och kulturstudier.

”Jag vill rekommendera Karin Bojs bok Europas mödrar: De senaste 43 000 åren (Bonniers, 2022). Jag älskar böcker om människans förhistoria och just denna bok bidrar med något helt nytt i genren eftersom den inte bara behandlar arkeologiska och genetiska spår, utan också tar upp människans språk och kartlägger hur språken har utvecklats över tid. Karin Bojs ger en unik helhetsbild av forskningsläget.

Boken ger en fascinerande inblick i människans förhistoriska arv och hur dna-forskningen har revolutionerat förståelsen av våra förfäder. Bojs tar med läsarna på en resa genom Europas geografiska och kulturella landskap och visar hur våra förfäders migration och kulturella utbyte har format vår gemensamma historia.

I min egen forskning arbetar jag tvärvetenskapligt med språk, arkeologi och genetik, men som forskare är det ibland svårt att lyfta blicken och se helhetsbilden – det är lätt att fastna i detaljerna. Men när jag läste vetenskapsjournalisten Karin Bojs bok var det som att se en polaroidbild långsamt svalna och jag kunde äntligen börja ana konturerna av en mer sammanhållen bild av människans förhistoria. Det var en riktigt fin upplevelse.

Karin Schönning, professor i kärnfysik på institutionen för fysik och astronomi vid Uppsala universitet.

”Jag läser gärna faktaböcker, men ännu hellre ’nördig skönlitteratur’, det vill säga romaner med ett starkt inslag av populärvetenskap. En bok som bitit sig fast i mig är Geniet från Breslau av Lena Einhorn (Natur & Kultur, 2018). Den handlar om Clara Immerwahr, den första tyska kvinnan som disputerade i kemi, och Nobelpristagaren Fritz Haber.

Jag visste ytterst lite om Haber innan jag läste boken, och ingenting alls om Immerwahr. Kanske gjorde det läsupplevelsen ännu större än vad den varit annars – jag kunde knappt lägga ifrån mig boken, utan blev sittande långt in på natten. Det lämnas åt läsaren att avgöra vem som egentligen är geniet, men boken ger en inblick i villkoren för normbrytare – som kvinnor och judar – inom akademin för hundra år sedan. Det strävsamma arbetet i laboratoriet ges mycket utrymme och ger en realistisk bild av det hårda slit som ligger bakom vetenskapliga framsteg. I bakgrunden lurar den utveckling som leder till första världskriget och som successivt tar mer plats i berättelsen. Jag ska inte avslöja för mycket om du till äventyrs inte känner till alla detaljer här, men jag kan säga att forskningens potential att göra både gott och ont belyses på ett brutalt och dramatiskt sätt.

Bokens största behållning för mig är ändå den starka berättelsen om en kvinnlig forskare för drygt hundra år sedan.”

Ida-Maja Hassellöv, biträdande professor i maritim miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola.

”Mitt tips är Oceankänslan: Om behovet av en ny berättelse av Isabella Lövin (Natur & Kultur, 2022). För många är relationen till havet extra stark under sommaren, med bad, fiske och båtliv. Tyvärr är miljötillståndet i våra hav allvarligt och vetenskapen är tydlig med att vi måste minska belastningen på haven.

I min forskning om sjöfartens miljöpåverkan är det smärtsamt påtagligt att det inte räcker med att vetenskapligt bevisa vilka förändringar som behövs. Det krävs också nära interaktion med beslutsfattare, och inte minst rätt ’tajming’, för att ha en chans att resultaten ska leda till förändring. Detta fångar Isabella Lövin i sin bok Oceankänslan som ger en unik inblick i arbetet för att nå ett hållbart nyttjande av havsmiljön, i Sverige, på EU-nivå och globalt.

Det är på samma gång inspirerande och frustrerande att höra berättelsen där (havs)forskningen också har en tydlig roll från ett policyperspektiv.”

Christian Benedict, docent på institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet.

”Expertparadoxen av Emma Frans (Bonnier fakta, 2023) är en tankeväckande och insiktsfull bok som utforskar den komplexa rollen som experter och vetenskapliga auktoriteter spelar i samhället. En av de centrala poängerna i boken är att det inte alltid är enkelt för experter att kommunicera sina resultat och budskap till allmänheten. Medier tolkar ibland uttalanden på olika sätt eller presenterar forskningsresultat på ett sensationslystet sätt, vilket kan leda till missförstånd eller felaktig information. Författaren tar upp den utmaning det innebär att balansera att hålla budskapen enkla nog för att nå ut till en bred publik, samtidigt som man är korrekt och nyanserad i sin kommunikation.

En annan intressant aspekt som boken belyser är att experter ofta blir kontaktade av medier, även i frågor som ligger utanför deras expertområden. Detta kan leda till att de förväntas ge svar och råd även när de inte har tillräcklig kunskap eller kompetens inom det specifika ämnet. Författaren diskuterar de risker och konsekvenser som detta kan medföra, både för experterna själva och för allmänheten som tar emot informationen.

Boken berör även den aktuella frågan om vetenskaplig osäkerhet och oenighet, särskilt i ljuset av covid-19-pandemin. Författaren betonar att forskning är en ständigt pågående process och att vetenskapliga slutsatser kan ändras över tid när nya data och ny kunskap blir tillgängliga. Det är viktigt att vara medveten om detta och att inte ha ett blint förtroende för vetenskapliga auktoriteter, utan i stället vara en kritisk och informerad konsument av vetenskaplig information.”

Sissel Sjöberg, migrationsekolog och fågelforskare vid Lunds universitet.

”Jag vill rekommendera The most perfect thing: Inside (and outside) a bird’s egg av Tim Birkhead (Bloomsbury Publishing PLC, 2016). För mig är den boken naturhistoria när den är som bäst! Den är berättad med inslag av personliga tankar, sidospår och anekdoter från författaren som uppenbart är helt besatt av ägg.

Jag har aldrig trott mig vara intresserad av ägg, men författarens målande beskrivningar av allt man kan tänka sig vilja veta inspirerar mig till att vilja veta ännu mer. Det handlar om allt från äggsamlarkulturen under 1800-talet och det tidiga 1900-talet, till evolutionära orsaker till varför olika arters ägg är formade som de är, varför det egentligen finns en luftficka i ett hårdkokt ägg och om fåglarna lägger ägget med den spetsiga eller runda sidan först.

Jag vill springa till närmsta ägg­samling för att studera och beundra den enorma diversiteten som plötsligt känns otroligt självklar, men framför allt väldigt fascinerande. Det känns som att jag lärt mig allt som finns att veta om ägg, eller i alla fall otroligt mycket mer än vad jag visste tidigare. Tim Birkhead är en av mina absoluta favoritförfattare när det gäller populär­vetenskaplig litteratur om fåglar. Hans senaste, What it’s like to be a bird, är en annan av mina favoriter.”