Medeltidens klimat var inte varmare än nu

Mellan år 950 och 1 250 var det ovanligt varmt i vissa delar av världen, däribland Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Perioden brukar kallas för medeltidens värmeperiod och länge har man trott att det rentav kan ha varit varmare än i dag.

En internationell studie, publicerad i tidskriften Nature, tillbakavisar den bilden.

Det nordeuropeiska klimatet är mycket varmare i dag än det var under medeltiden, enligt den nya studien.

– Temperaturerna från de senaste decennierna skiljer sig markant från något annat vi ser under hela den studerade perioden från år 850 till 2019. Det är tvärtemot vad tidigare studier visat, där de medeltida temperaturerna framstår som unikt varma, säger Jesper Björklund, forskare vid det federala institutet för skogs-, snö- och landskapsforskning, WSL, i Schweiz.

Bland studieförfattarna finns också Björn Gunnarson från Stockholms universitet och Håkan Grudd från Polarforskningssekretariatet.

Forskarna konstaterar att resultaten gäller just vår del av världen. Den medeltida värmeperioden var troligen inte enhetlig utan skilde sig mellan regioner och perioder.

Bakgrunden till studien är en mer exakt metod för att analysera årsringar hos träd. Genom att datera träd och koppla samman flera prov i långa kronologier går det att dra slutsatser om historiskt klimat. Det kallas för dendrokronologi. Dendrokronologiforskare undersöker hur på årsringarna varierar från år till år, och celldensiteten undersöks med röntgenutrustning.

– I vårt forskarlag upptäckte vi att vi kan få högre precision om vi zoomar in på cellnivå och tittar på varje enskild cell i veden. Vi bestämde oss då för att utröna om denna förhöjda precision hade några viktiga implikationer för vår kunskap om de senaste tusen årens klimathistoria. Det visade sig att våra rekonstruktioner avviker distinkt från de tidigare, säger Jesper Björklund.

Fredrik Charpentier Ljungqvist är professor i historia samt klimatforskare vid Stockholms universitet. Han ser studien som ett viktigt bidrag till forskningen.

– Den nya studien är viktig eftersom den kan sägas ha slagit hål på den tidigare nästan säkert etablerade ”sanningen” att norra Skandinavien sommartid, enligt trädringsdata, var mycket varmt runt år 1 000. Den nya studien sätter stora frågetecken kring hur pass varmt det verkligen var. Däremot behövs ytterligare studier för att bekräfta att bilden bakåt verkligen stämmer, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

En anledning till de nya resultaten kan delvis vara att maj också inkluderas, medan tidigare rekonstruktioner enbart tenderat att fånga juni till augusti. Maj är en månad som uppvisat mycket kraftig uppvärmning i regionen under senare årtionden.

– Många andra typer av klimathistoriska arkiv än trädringsdata indikerar också varma förhållanden runt år 1 000. Givet de stora osäkerheterna är det viktigt att jämföra olika datatyper för att nå säkrare slutsatser. Författarna, som inkluderar bland de bästa forskarna i fältet, är själva ödmjuka med att mer forskning behövs på området och understryker behovet av sådan. Jag kan bara instämma i det, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Han beskriver samtidigt den nya temperaturrekonstruktionen som avsevärt mycket bättre än tidigare årsringsbaserade rekonstruktioner från norra Europa.

Flera av världens äldsta årsringskronologier kommer från Sverige och norra Finland, där träden är så känsliga för temperaturväxlingar att temperaturen tydligt dikterar ringbildningen. För att genomföra den nya Nature-studien har forskarna därför analyserat årsringar från 188 levande och döda barrträd i Sverige och norra Finland.

Veden skivades mycket tunt, färgades och fotograferades slutligen i hög upplösning så att varje cell framträdde. Sammanlagt analyserades cirka 50 miljoner celler och deras cellväggar.

– Mot bakgrund av att vår region har berömda rekonstruktioner sedan tidigare som visar att den medeltida värmeperioden förmodligen var lika varm eller ännu varmare än det vi ser i dag, så ville vi titta igen på detta, säger Jesper Björklund.

Den medeltida värmeperioden har ofta använts av så kallade klimatförnekare som ett argument för att dagens globala uppvärmning är ett resultat av naturliga variationer, och inte har något med mänskliga utsläpp av växthusgaser att göra. Detta eftersom värmen inte kunnat förklaras av ihållande ökningar av solstrålning eller andra externa krafter.

– I vår region har det varit besvärligt att riktigt effektivt bemöta den kritiken eftersom den medeltida värmeperioden verkade vara så prominent. Men vår studie visar att temperaturerna som uppträder nu är avsevärt varmare och svåra att förklara med något annat än förhöjda halter av växthusgaser, säger Jesper Björklund.