Din hjärna är avlyssnad

”Föreställ dig en värld där det går att avslöja dina politiska åsikter genom att undersöka din hjärna, dina tankar kan användas som bevis på ett brott, och dina egna känslor kan hållas emot dig.”

Så börjar baksidestexten på boken The battle for your brain av den iransk-amerikanska juristen och filosofen Nita Farahany som kom ut tidigare i år. Oroande, eller hur?

Rätt ofta stöter jag på en tanke i mitt eget huvud som det känns olämpligt att prata om, rent av skamligt. Jag är säkert inte ensam om det. Lyckligtvis har försynen gett oss förmågan att tiga när det behövs.

Men det finns sätt att fånga mentala processer även hos den som tiger. Nita Farahany berättar i sin bok om hur allehanda elektroder kan snoka i våra hjärnor. Ett företag i Australien har utvecklat ett headset för att avslöja om långtradarchaufförer håller på att somna. Liknande utrustning kan också användas till allt från att styra datorspel till att registrera hjärnvågor under sömnen.

Detta hotar vår kognitiva frihet, menar Nita Farahany. Elektroderna, eller framtida mer förfinade varianter av så kallad neuroteknologi, skulle kunna avlyssna tankar och känslor. I värsta fall hamnar informationen hos illasinnade företag, eller rent av hos tankepoliser.

För egen del är jag inte speciellt oroad. Ett fåtal elektroder utanpå skallen kan bara ge en ytterst grov bild av vad hjärnan har för sig. Inopererade elektroder är något annat. Med ny teknik har det blivit möjligt att avläsa den elektriska aktiviteten hos tusentals celler samtidigt hos försöksdjur. Den typen av elektroder kan i framtiden hjälpa förlamade människor att styra en protes. Men operationer medför alltid en risk för infektioner och andra skador. Så inom överskådlig tid kommer kirurgiskt installerade hjärnelektroder knappast att leda till massövervakning av tankar i ett storebrorssamhälle.

Dagens mest avancerade icke-invasiva metod för att omvandla hjärnaktivitet till begripligt språk utnyttjar en magnetkamera och artificiell intelligens. Jag ringde upp en av forskarna bakom tekniken, Alexander Huth vid University of Texas at Austin i USA, och frågade hur den skulle kunna missbrukas i en totalitär stat. Han förklarade att det som oroar honom mest är ”småtankarna”.

Här är ett scenario: En medborgare i en totalitär stat ligger i en hjärnkamera och tvingas lyssna på ett tal av den Store Ledaren och tänker för sig själv ”struntprat!” Skulle det gå att registrera den tanken? Alexander Huth förklarar att han fått liknande småtankar när han testat sin egen teknik utan att de lämnat några spår i utskrifterna.

Det låter ju betryggande. Viktigare är dock att tekniken bara fungerar på personer som deltar i omfattande träning av den artificiella intelligensen. Dessutom går det att sabotera själva avläsningen genom att aktivt tänka på något ovidkommande.

För egen del misstänker jag att globala it-bolag via sina sociala mediers artificiella intelligenser redan har koll på mina politiska åsikter, mina tankar och kanske till och med mina känslor. De behöver inte gå via min hjärnaktivitet för att ta reda på saker jag gärna tiger om.

Trots det kan det vara på sin plats med några regler för den sortens teknik som Alexander Huth utvecklar. Han anser att alla undersökningar ska ske frivilligt, och att rättsväsendet ska låta bli att använda metoden eftersom den inte är tillförlitlig nog.

Det är klokt. I USA har så kallade lögndetektorer använts länge – trots att de inte kan avgöra om en stressreaktion beror på en lögn eller på något annat. En sådan undersökning kan leda till felaktiga misstankar. Teknik för att läsa tankar kan förvisso ha sina risker, men det har även orimligt höga tankar om själva tekniken.