Därför blev Mexiko fattigt och USA rikt

När de spanska conquistadorerna inledde sin kolonisering av aztekernas rike 1519 tog de också med sig sjukdomar som var nya i denna del av världen. Mexikos ursprungliga befolkning på cirka 20 miljoner minskade på några år med uppskattningsvis 90 procent. Spanien använde landet som en guldgruva, även om det främst handlade om silver. Det hierarkiska kolonialstyret prioriterade export framför lokal utveckling och de institutioner som skapades var exkluderande, i syfte att gynna eliten och det spanska riket. Ytterst lite av rikedomarna återinvesterades i Mexiko.

Koloniseringen av USA såg helt annorlunda ut, även om ursprungsbefolkningen utsattes för brutala övergrepp även här. När européerna började upprätta kolonier i Nordamerika var det i många fall för att själva bosätta sig där. En del av de tidiga kolonierna syftade visserligen till att utvinna naturresurser för export, men andra var främst grundade för att kolonisatörerna sökte bättre livsvillkor eller en fristad för att utöva sin religion.

Successivt skapades institutioner som stärkte äganderätten och gynnade de nya bosättarna. Kolonisatörerna hade en hög grad av självstyre och formade institutioner som inte bara var till för en styrande elit, som i Mexiko, utan involverade en bredare befolkning. Här hade kolonisatörerna skäl att investera i infrastruktur och ett fungerande samhälle med goda handelsvillkor.

Det här är två av de många exempel som Simon Johnson, James A Robinson och Daron Acemoğlu lyfter fram i sin forskning, till exempel i bästsäljaren Why nations fail. De helt olika sorters institutioner som växte fram i Mexiko respektive i USA har format hur länderna har utvecklats sedan dess. Än i dag präglas Mexiko av korruption och enorma ekonomiska klyftor, medan USA är världens största ekonomi.

Trion får årets ekonomipris för att ha visat sambandet mellan institutioner och välstånd. Länder som värnar äganderätten och som har demokratiska och inkluderande institutioner kommer ha en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling än länder med exkluderande institutioner och svagt skydd för äganderätt. Genom att titta på hur de olika koloniseringarna genomfördes, och följa vilka institutioner som växte fram, har de sett samband med ländernas välstånd.

I de länder där kolonisatörerna i stor utsträckning själva bosatte sig i landet formades mer demokratiska institutioner som ofta har bestått och fortsatt att utvecklas. I de länder där exporten dominerade och bosättarna var färre har exkluderande och exploaterande institutioner formats, vilket har lett till en svag ekonomisk tillväxt. Ofta är det de länder som var rika vid koloniseringen som sedan blev fattiga, och tvärtom.

Men länder är inte dömda till evig fattigdom. Det går att lyfta ett land, framhåller pristagarna. Ett positivt exempel är Botswana, som efter självständigheten från Storbritannien 1966 valde en demokratisk väg och sedan dess har haft en kraftig ekonomisk tillväxt.

Länder som demokratiseras från ett auktoritärt styre har en snabbare tillväxt inom 8–9 år än icke-demokratiskt styrda länder, vilket är en betydande vinst, framhöll Daren Acemoglu på telefon under presskonferensen vid tillkännagivandet.

Men hur ska man då förstå exempelvis Kinas ekonomiska framgång?

– Det finns sätt som icke-demokratiska länder kan ha tillväxt, men den auktoritärt styrda tillväxten är ofta mer instabil och leder generellt sett inte till snabb och originell innovation. Auktoritärt styrda länder har svårt att nå långsiktigt hållbara innovationsresultat, svarar Daren Acemoglu på presskonferensen.

Han uttryckte en viss oro för dagens utveckling i USA och andra västerländska länder. Det finns en förtroendebrist där allt fler inte ser fördelarna med en demokrati, menar han:

– Man skulle kunna tro att demokratin är säker och trygg, men den är under hot. Stödet för demokrati befinner sig på en historiskt låg punkt, inte bara i USA, även om det är särskilt slående där, utan i hela den västerländska världen. Demokrati handlar om medborgarskap, konsensus och kommunikation, om att acceptera nederlag, göra kompromisser, och förstå den andra sidan. Alla dessa saker blir ännu svårare under turbulenta tider, som den vi lever i nu.