Ensamhet blir extra påtagligt i juletid

”Jul i gemenskap” kallas ett evenemang där bland andra Immanuelskyrkan i Stockholm bjuder in människor till en jultallrik och lite underhållning. Jag hörde talas om detta för några år sedan då en vän erbjöd sig som volontär. Det som förenar besökarna är ensamhet, men min vän berättade att det inte alls var ensamheten som stack ut, utan önskan att bli sedd – det var uppenbart att alla var där för att mötas.

Julen är för de flesta starkt förknippad med gemenskap och värme. Det är glöggmingel och luciatåg och fullpackade bilar till tjocka släkten. För mig som trebarnsmamma är det också en tid full av stress där jag slår knut på mig själv för att hinna med allt. Det kanske också gör det extra svårt att se dem som står utanför.

För den som är i ofrivillig ensamhet – den som inte har de relationer hen önskar – kan kontrasten bli extra påtaglig vid högtider och spä på känslan av ensamhet.

Man brukar skilja mellan tre former av ofrivillig ensamhet:

Både forskning och befolknings­undersökningar visar att ensamhet hänger samman med såväl psykisk och fysisk ohälsa som med suicidtankar. Folkhälsomyndigheten fick därför förra året ett regeringsuppdrag att kartlägga den ofrivilliga ensamheten. I uppdraget ingår också att ta fram ett förslag till en nationell strategi för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet. ”I Sverige överlät vi förr frågan om ensamhet och isolering på den enskilde. Det ändrar vi på nu”, sa Sveriges socialminister Jakob Forssmed under en internationell konferens om ensamhet som arrangerades i början av året. Det låter mycket bra.

För det är många som mår dåligt av ensamhet. I folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor svarar 23 procent av svenskarna över 16 år att de har lätta besvär. 3 procent anger att de har svåra besvär av ensamhet. Kartläggningen visar också att ensamheten är vanligast i grupperna 16–29 år och 85+, och bland personer i ensamhushåll, personer med funktionsnedsättningar och personer som är sjukskrivna eller arbetslösa.

Civilsamhället, med kyrkor, föreningar och privat­personer, har historiskt haft en stor roll i att bryta utanförskapet. Nu finns också Företags­nätverket för ökad gemenskap och mot ofrivillig ensam­het. Förebilder är bland annat Nederländerna, där butiker infört långsamma kassor där det finns tid att byta några ord med personalen utan att höra suckar från andra i kön, och där brevbärare haft i uppgift att reagera om de misstänker att någon besväras av ofrivillig ensamhet.

När Folkhälsomyndigheten lämnar sin slutredovisning i början av 2025 lär en av de svåraste frågorna vara hur man når de allra mest ensamma. De som inte kommer iväg på vare sig kommunala aktiviteter eller civilsamhällets gemensamma julluncher. Kanske kan ett vänligt ord från kundtjänst göra mycket för att bryta ensamheten?