Ordkrig om försvarsvilja

Rappakalja är ett roligt spel. För er som inte har haft nöjet att spela det så går det ut på att övertyga andra om att ens egen mer eller mindre fantasifullt konstruerade definition av ett knepigt ord är den korrekta. Ordet försvarsvilja förekommer inte i spelet, men ett knepigt ord är det likväl, och debatten om dess innebörd har vissa likheter med en omgång i nämnda spel.

Så, vad är då försvarsvilja?

Det första förslaget, det om att försvara Sverige med vapen i hand, är – som ni säkerligen vet – hämtat från statsminister Ulf Kristerssons tal på Folk & Försvar den 8 januari. Där slog han också fast att en sådan försvarsvilja förväntas av alla som har svenskt medborgar­skap, och i intervjuer efteråt antydde han att invandrare skulle ha en lägre vilja att försvara Sverige än infödda svenskar.

Den andra definitionen är citerad från rapporten ”Opinioner i en tid av dramatiska förändringar och kriser”, som ingår i en skriftserie från Myndigheten för psykologiskt försvar. I den betyder försvarsvilja hur villiga folk är att bidra till totalförsvaret – både det civila och det militära försvaret. Svaren är hämtade från SOM-undersökningen 2021 och 2022 och människors benägenhet att bidra visar sig korrelera starkt med deras tillit till varandra och till staten.

Den tredje tolkningen är hämtad ur en enkät­undersökning från 2022, vars resultat publicerats i rapporten Den svenska allmänhetens hemberedskap och försvarsvilja från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Där uppmäts försvarsviljan till 90 procent – så många av svenskarna svarar nämligen ja på frågan om huruvida Sverige bör göra väpnat motstånd vid ett militärt angrepp. 48 procent är villiga att själva strida, och hela 76 procent är villiga att delta i Sveriges försvar i en icke-stridande roll men med fara för livet.

Ju fler rapporter i ämnet jag läser, desto snävare framstår Ulf Kristerssons definition av försvarsvilja. Något stöd för att invandrares försvarsvilja skulle vara lägre än infödda svenskars hittar jag inte heller. Möjligen skulle Pliktverkets enkät från 2022 kunna anföras, men det är en smal undersökning, riktad till tusen 17-åringar. Många forskare har påpekat att de flesta mätningar snarare visar på motsatsen: att utlandsföddas försvars­vilja är högre.

Och varför oroar sig statsministern för vår vilja att ta till vapen vid ett militärt angrepp? Antalet svenskar som säger sig vara beredda att försvara Sverige i en stridande roll är betydligt fler än vad Försvarsmakten förmodas ta i anspråk – det är de forskare jag har pratat med överens om.

Man kan också fråga sig om det är den mentala inställningen som skulle vara Sveriges akilleshäl i händelse av krig. I en FOI-rapport om försvarsviljans betydelse från 2021 varnar forskarna för att en övertro på försvarsviljan skulle kunna leda till att investeringar i ”hård materia som militära vapensystem och robust civil infrastruktur” skjuts på framtiden, till förmån för billigare lösningar, som informationskampanjer eller nya byråkratiska strukturer.

Vad gäller definitionen av försvarsvilja anser FOI-forskarna att den ska vara bred och öppen. Utifrån den kan ”de lokalvårdare som håller rent på sjukhusens akutmottagningar ge uttryck för en minst lika genuin och praktiskt viktig försvarsvilja som de soldater som bekämpar fienden på slagfältet.” Så hur lyder deras definition? Jo, så här, och läs den gärna två gånger: Att ha försvarsvilja är att i ett försvarsrelaterat syfte vara benägen (eller disponerad) till att handla eller tycka på vissa sätt.

Som man frågar får man som bekant svar, så om den här definitionen används i enkäterna spår jag att försvarsviljan går upp till nära nog 100 procent. Är alla nöjda då?