En Nobelpristagare får upprättelse

En av de mest slående detaljerna i Katalin Karikós självbiografi är att den inte ens nämner att hon är Nobelpristagare. I fjol delade hon medicinpriset med Drew Weissman för ett genombrott som ledde till effektiva och säkra m-rna-vacciner mot covid-19. Tydligen gick boken till tryck innan den saken blev känd.

Trots det är berättelsen full av dramatiska händelser. Katalin Karikó, uppväxt i ett hus utan rinnande vatten i den ungerska byn Kisújszállás, fick jobb som forskare i USA. Men karriären var långt ifrån spikrak. En majmorgon år 2013 när hon kom till sitt laboratorium vid University of Pennsylvania upptäckte hon att någon flyttat ut pärmar, provrör och annat forskningsmaterial till korridoren utanför. Hon var vräkt. Orsaken var att hon inte lyckats dra in tillräckligt mycket forskningspengar till sina projekt.

Katalin Karikó beskriver händelsen utan bitterhet. Det som i stället skiner igenom är en stark passion för vetenskap. Läsningen är verkligen en fröjd: mänskligt drama blandat med spjutspetsforskning. En motarbetad kvinna får upprättelse – och det utan att ens nämna Nobelpriset. Det är lätt att tänka sig att cheferna som bestämde sig för att slänga ut Katalin Karikó från hennes laboratorium för drygt tio år sedan ångrar sig i dag.