Kommer det nya avsaltningstekniker?

Svar av Kenneth M. Persson, professor i teknisk vattenresurslära, Lunds universitet

Det utvecklas metoder för avsaltning av havsvatten hela tiden. Försörjning av färskvatten till jordens befolkning och dess behov, som jordbruk, boskapsskötsel, industri eller handel, är den största utmaningen mänskligheten står inför.

De metoder som funnits med länge baseras på antingen kokning (där den tekniska termen är indunstning) eller filtrering (som vid avsaltning kallas omvänd osmos). Kokning liknar den naturliga avsaltningsprocess där solens värme avdunstar vatten från hav och ger upphov till vattenånga som kondenserar till regn och snö. I dag pågår flera studier där spillvärme tas till vara för kokning, dock inga kommersiella än.

Försök att driva indunstning med solenergi i växthusliknande byggna­der pågår också. En begräns­ning är att dessa metoder behöver stora ytor för att fungera. De kan kanske leverera 5 millimeter färsk­vatten per dygn, eller 5 liter per kvadratmeter.

I dag görs även försök med avsaltningstekniker baserade på nya material, som grafen eller så kallade superadsorbenter, som på olika sätt kan avskilja vattenmolekyler från saltvatten. Dessa spännande tekniker är dock fortfarande mestadels i labbskala och de material som används är i regel dyra, vilket ger ett högt produktionspris per liter avsaltat vatten.

Elektrodialys är en äldre metod där stark ström används för att av­skilja saltjonerna. Tekniken an­vänds numera i viss omfattning med elektricitet som generats med sol­paneler, vilket ger låg driftkostnad.

Både dagens tekniker och de som är under utveckling lämpar sig dock ekonomiskt bäst för storskalig drift. Utrustningen är kostsam även i liten skala, vilket leder till hög kostnad per liter för den enskilde som skaffar egen anläggning. Kostnaden för att producera tusen liter avsaltat vatten i en modern, kommunal avsaltnings­anläggning baserad på indunstning eller omvänd osmos uppgår till knappt 10 svenska kronor.