Stor myntskatt hittad i grav på Visingsö

Omkring 170 brakteater, mynt präglade på bara ena sidan, har hittats i en tidigare okänd grav vid ledningsdragning intill Brahekyrkan på Visingsö i Vättern, mitt emellan Väster- och Östergötland. En första grov datering av experter placerar silvermynten preliminärt mellan 1150- och 1180-talen – en sensation, enligt arkeolog Anna Ödeén vid Jönköpings läns museum.

– Intill varann låg två individer i svepning, utan kistor. Bara de nedre halvorna av deras kroppar fanns kvar. En av dem var en man i 20–25-årsåldern, enligt en preliminär osteologisk bedömning. 150 av mynten låg i gravens fotände.

Håller dateringen är mynten något yngre än kyrkan, som byggdes mellan 1130- och 1150-talet enligt dendrokronologisk datering. Numismatiska analyser, där experter försöker fastställa myntens ursprung och datering, ska ge mer precis ålder och ursprung. Om dateringen bekräftas är det de äldsta kända mynten i Götaland.

Är mynten svenska är de också bland de äldsta kända svenska, frånsett mynt som slogs i Sigtuna några decennier kring år 1000. Efter det användes bara importmynt i omkring 150 år.

Karl Sverkersson var på 1160-talet den förste som kallade sig svears och götars konung. Hans efterträdare Knut Eriksson återupptog svensk myntning, senast på 1180-talet.

Några av brakteaterna i graven har en ovanlig utformning och kan vara danska – eller svenska som präglats efter dansk förebild.

1100-talet var en central tid i enandet av Sverige, då kyrkor byggdes, socknar bildades och en centralmakt tog form i dragkamp mellan stormannaätter från ömse sidor av Vättern. På den strategiskt belägna ön fanns kungamakten i Näs borg, som var viktig till åtminstone mitten av 1200-talet då den östgötska Bjälboätten med Birger Jarl i spetsen säkrade kungamakten i några generationer.

Att det var en tid med skiftande makt avspeglas i kyrkvirket, berättar Anna Ödeén.

– Timret i tornet är taget från östra sidan av Vättern. Ungefär samtidigt byggdes Kumlaby kyrka ett stycke norrut. Där togs timret från västra sidan av sjön. Under tillbyggnader på 1200-talet togs det från Östergötland, visar analyser.

Vi ledningsdragningen hittades ytterligare ett tjugotal gravar, utanför kyrkogården. Det var bland annat barn, och kan ha begravts vid en tidigare träkyrka. Men gravarna kan också vara senare, vilket kommande analyser av kvarlevorna får visa.

Platsen på Visingsö var viktig sedan långt före riksbildningen och kampen mellan kungaätter. Stolphål efter en gård intill har i en tidigare utgrävning daterats till omkring Kristi födelse. Fynd i kyrkan av så kallade guldgubbar i centimeterliten guldfolie och en läktarvåning för fint folk bekräftar bilden av en elitmiljö. Det gör också gaveln av en tidigkristen stenkista med runstensornamentik, som hittats tidigare. Sådana kallas även Eskilstunakistor och uppfördes i skiftet mellan vikingatid och medeltid. Den pekar på att det funnits en tidigare kyrka.