Varför inre tal men inte musik?

Svar av Russell T. Hurlburt, professor i psykologi, University of Nevada, Las Vegas, USA

Att höra musik för sitt inre förekommer definitivt och är vanligt hos många människor. Ett exempel är så kallade öronmaskar. Inre musik förekommer dock inte lika ofta som inre tal eller någon annan av de fem typer av upplevelser som jag har lyft fram som särskilt frekventa. Var och en av dessa kategorier förekommer i cirka en fjärdedel till en tredjedel av alla de provtillfällen som jag analyserat. Inre upplevelser av musik är ungefär en storleksordning mindre vanligt.

Liksom för de fem vanligaste typerna av inre upplevelser kan förekomsten av inre musik hos olika individer variera mellan 0 och 100 procent. Många människor (förmodligen de flesta) hör aldrig inre musik. Vissa människor (förmodligen inte alltför många) hör verkligen musik hela tiden. Övriga ligger någonstans däremellan.

Min forskning tydliggör två allmänna principer. För det första tar människor ofta fel på sin egen inre upplevelse. De flesta människor är oerhört självsäkra om sina egna inre egenskaper – en stor andel av dessa har helt fel. Jag har testat människor som uppriktigt tror att de har musik i huvudet hela tiden, men våra upprepade slumpmässiga prov hittar det aldrig. För det andra tror de flesta människor felaktigt att andra är som dem. Någon som tror att den hör musik i huvudet hela tiden, kommer troligen att anta att andra hör mycket musik. Sensmoralen blir att det är klokt att vara lite ödmjuk inför vad man tror sig veta om sin egen inre upplevelse samt att inte döma andra efter sig själv.