Kan amatörer lösa klimatfrågan?

I två månader har en grupp svenskar resonerat kring hur de nationella utsläppen ska kunna minska. Till sin hjälp har de haft klimatforskare och andra inspiratörer. Den 19 maj ska medborgarrådet för klimatet presentera sina slutsatser för ledande politiker. Projektledare är hållbarhetsforskaren Tim Daw.

1 | Varför behövs ett medborgarråd för klimatet?

– Ett medborgarråd kan fungera som en vitamininjektion och tillföra nya perspektiv till klimatdebatten. De senaste åren har idén exploderat och replikerats i många städer och många länder. Till exempel i Frankrike, Grekland, Storbritannien och Finland. Det har visat sig att slumpmässigt utvalda medborgare kan komma långt när de får tid och förutsättningar att ha djupgående diskussioner i ett ämne. Under två månader har de haft flera träffar, både på plats och på distans. Den sista sker nu i helgen. För mig som forskare är det också ett spännande demokratiskt experiment.

2 | Varför är det intressant att lyssna på vad 60 slumpvis utvalda medborgare har att säga om klimatet?

– Forskare och myndigheter lägger mycket tid på att undersöka den allmänna opinionen och ta reda på vad folk tycker i olika ämnen. 60 personer är förstås för få för att få ett representativt urval, men i stället kan vi på djupet förstå hur folk i allmänhet resonerar kring klimatfrågorna. Vilka policys kan få genomslag? Vad fungerar inte alls? Det här har aldrig gjorts i Sverige tidigare, men resultaten från andra länder visar att medborgarråden kan rekommendera förslag som skulle kunna integreras i människors vardag. Ibland är förslagen mer radikala än politikernas förslag, ibland är det tvärtom.

3 | Deltagarna har rekryterats genom ett ”demokratiskt lotteri”. Vad innebär det?

– Vi skickade ut brev till 7 000 slumpvis utvalda medborgare som ombads att fylla i en enkät om exempelvis hur de röstar och var de bor. Alla uppgifter matades sedan i en algoritm som vi beskrev i tidskriften Nature för ett par år sedan, och de 60 personer som valdes ut speglar det svenska samhället. Några bor i stora städer, andra på landsbygden, och de kommer från olika delar av landet. Hur de röstar speglar i detalj resultatet från det senaste riksdagsvalet. Det finns personer i medborgarrådet som uppgett att de är oroliga för klimatförändringarna, men också personer som inte alls är oroliga. Ingen vet dock vem som är vem, bara att alla dessa personer finns representerade.

4 | Vad har medborgarna kommit fram till hittills?

– De har fokuserat på att få ner utsläppen från inrikes transporter, eftersom det är en stor utsläppskälla och samtidigt en isolerad fråga som går att ta sig an på förhållandevis kort tid. Det har varit spännande att följa diskussionerna, men jag vill inte förekomma processen. Den 19 maj kommer de att rösta om förslagen och presentera sina slutsatser för politiker. Ibland har de varit oense också, särskilt när de ska enas om olika lösningar och rekommendationer.

5 | Vad hoppas du på?

– Min personliga förhoppning har hela tiden varit att medlemmarna ska diskutera detaljer och aspekter som inte utforskats särskilt ingående till vardags. En stor fördel är att de kan ha diskussioner som inte blir för tekniska och som alla kan hänga med i. Politiker tenderar att fastna i partipolitiska diskussioner, men det gör inte medborgarrådet. Detta mikrokosmos av Sverige försöker föra det här svåra samtalet som vi ändå behöver ha i landet. Vilken gemensam grund kan de hitta? Jag tror inte att någon förväntar sig att deras rekommendationer kommer att implementeras direkt av regeringen. Det vore nog ett naivt sätt att förstå allmänhetens roll, men jag hoppas att detta kan bidra till debatten och i slutändan leda till en mer inkluderande och effektiv politik. Jag och mina kollegor kommer att fortsätta forskningen i höst och titta närmare på de observationsstudier som vi har gjort.