Det är inte arkitekturens fel

Miljonprogrammet är på vissa sätt en acquired taste och jag bekänner mig till de frälsta. När växtligheten är som frodigast slår även mitt förra kvarter ”fram direkt ur grönskan med en hisnande vithet”, så som Skärholmen beskrevs i Dagens Nyheter 1968. När jag läste arkitekturhistorikern Helena Mattssons essä i Riksbankens Jubileumsfonds senaste årsbox studsade jag till när jag förstod att Södra stationsområdet på Södermalm i Stockholm uttryckligen beställdes som en estetisk motsats till mitt gamla kvarter Linjalen, som skjuter upp som ståtliga klippor ur grönskan i parken intill. Här kan du läsa en F&F-version av Helena Mattssons essä, där hon beskriver hur miljonprogrammets storskalighet lobbades fram av bil-, handels- och byggbranschen.

Ambitionen var att under 1960- och 1970-talet bygga en miljon nya bostäder, och den mest relevanta kritiken riktas mot de förorter som placerades som satelliter på stora avstånd, mer anpassade efter motorleder och stormarknader än en småputtrig vardag, där livspusslets bitar smidigt glider i varandra. Att även arkitekturen fått sig en känga är delvis relevant. Jag har också sett den schweizisk-franske modernisten Le Corbusiers skiss där Stockholms innerstad är ersatt av ett fåtal gigantiska huskroppar. Det scenariot blir nog ingen lycklig av. Med det sagt har de miljonprogramslägenheter jag själv bott och bor i de bästa planlösningarna, de största balkongerna och de ljusaste fönstren.

Det må vara lätt att försvara miljonprogrammet från ett innerstadsperspektiv, men kanske ligger en del av min poäng i just det. Det är inte husens arkitektur som det är fel på, i alla fall inte i samma grad som politiken och de berättelser som vuxit fram kring miljonprogrammet. Som Helena Mattsson skriver så har miljonprogrammet nästan från start utmålats som något omgärdat av sociala problem och som helst bör rivas. På senare år har den frågan ställts på sin spets, då tiden blivit mogen för stambyten och renoveringar. Där kan vi se hur områden där det satsats har fått en nyvunnen attraktionskraft. Desto värre är det med de områden som sålts ut till oseriösa hyresvärdar som dumpar boendemiljön, samtidigt som de bollar runt människors hem på en cynisk internationell spekulationsmarknad.

God läsning!