Pest slog hårt mot tidiga bönder

Gång på gång slog pesten till. För nära 5 000 år sedan kom den i tre vågor i Västergötland, enligt en ny genstudie där man analyserat över 100 individer i så kallade megalitgravar – de berömda gånggrifterna kring Falköping. I en grav vid Frälsegården där sex generationer gravlagts bar fyra generationer på spår av pest.

Dna-analyser i Köpenhamn och Uppsala visar att 17 procent av individerna haft pest, vilket troligen är en underskattning eftersom inte alla som varit smittade blivit identifierade. I sista generationen som lagts vid Frälsegården var nästan var tredje individ smittad.

Enligt en äldre uppfattning orsakades bakslaget för Skandinaviens tidiga bönder för 5 000 år sedan av att människor med patriarkal organisation och ursprung i herdekulturer från de ryska stäpperna kom och tog över med våld.

Gånggrifterna i Falbygden slutade att användas kring 2 900 f. Kr, vilket sammanfaller med den tidpunkt då två boplatser i området verkar ha övergivits, förklarar Karl-Göran Sjögren, docent i arkeologi vid Göteborgs universitet och en av forskarna bakom studien.

– Det är en rimlig teori att pesten haft en ganska allvarlig inverkan i Falbygden. För tio år sedan kopplade man samman den med ankomsten av den snörkeramiska gruppen, som ersatte de första bönderna.

Men analyser av äldre individer visar att den fanns här tidigare.

– Nu är det nästan motsatt teori, att pesten hjälpt till att försvaga den äldre befolkningen i Skandinavien och underlättat för senare invandring, säger Karl-Göran Sjögren.

Tre olika nya typer av pest har hittats i materialet. Kanske var tidiga varianter mindre dödliga än senare, beroende på spridningsvägar. Att individer ur en och samma släktgrupp begravts i sex generationer visar att relativt många måste ha överlevt åtminstone de första vågorna.

I gånggriften vid Frälsegården, den största som undersökts, har ben från ett 80-tal individer hittats. De visade sig tillhöra två grenar i ett släktskapsträd, placerade i var sin halva av graven. Men de låg inte slumpmässigt utspridda i graven. I den ena gruppen var de äldsta lagda enligt ett tydligt mönster, med ”urfadern” längst i norr.  Av honom fanns bara kraniet kvar, lagt under en kalkstensplatta.

Av nästa generation har två skallar lagts intill hällen. I följande generationer ligger både män och kvinnor mer centralt i kammaren, men fortfarande i norra halvan. I griftens södra del vilar individer från en parallell släktgrupp, mer avlägset besläktad.

En notering är att kvinnorna kommer från andra släktgrupper, medan männen stannat kvar och blivit lagda i släktgraven. Dock har inte individer kunnat knytas till kända boplatser i närheten.

I takt med att fler individer från bondestenåldern analyseras är det bara en tidsfråga innan fler varianter av pest hittas, tror Karl-Göran Sjögren.

– Vad det betyder är nästa fråga. Är det skillnad på hur skadliga de är eller är det bara genetiska slumpvariationer som vi ser? De typer vi hittade kan ha spridits av löss, och inte loppor som senare. Det är en spridningsväg som inte varit känd tidigare, säger Karl-Göran Sjögren.

Pestbakterier har tidigare hittats även hos en hund, på Gotland. Planen är nu att undersöka om även andra husdjur eller smådjur som gnagare också burit på dem, om finansiering kan lösas.