Vilken begravning är grönast?

Valet av begravningsmetod är inte bara en fråga om tradition – det påverkar också miljön på olika sätt. Att tillverka kistor bidrar till exempel både till utsläpp och råvaruåtgång. Nu växer intresset för nya, mer miljövänliga alternativ som minskar klimatavtrycket.

I Sverige måste både jordbegravning och kremering ske med kista. En stor del av miljöbelastningen vid begravning härrör just från tillverkningen av kistan. I USA täcks kistan dessutom av en betongplatta, eftersom gravrätten där gäller för evig tid, till skillnad från Sveriges 25 år. I USA är det också vanligare med kistor i metall. Som alternativ finns så kallade gröna begravningar, vars syfte är att vara mer miljövänliga. På särskilda begravningsplatser kan döda jordläggas utan kista och mer ytligt placerade, med argumentet att det påskyndar förmultningen. Liknande så kallade gröna begravningar erbjuds också i Storbritannien.

Det svenska företaget Promessa lanserade frystorkning i början av 2000-talet under namnet promession, men har sedan dess gått i konkurs. Ett brittiskt företag, Cryomation, bygger vidare på samma princip, men än så länge finns ingen anläggning i drift. Idén är att först frysa ner kroppen med flytande kväve så att den blir skör – då ska implantat och andra främmande material kunna tas bort. Därefter frystorkas kroppen och placeras i en biologiskt nedbrytbar behållare som begravs.

Att frystorka kroppen har framhållits som ett mer miljövänligt alternativ till kremering, men hittills har metoden inte realiserats.

När den sydafrikanske människorättsaktivisten och kyrkoledaren Desmond Tutu avled vattenkremerades hans kropp, i enlighet med hans uttryckta vilja. Det ledde till att metoden, som även kallas för resomation eller aquamation, fick stor uppmärksamhet.

Vattenkremering innebär att kroppen placeras i en trumma, kallad resomator, och utsätts för varmt vatten med basiska tillsatser under högt tryck. Kroppen bryts ner på bara några timmar och såväl mjukdelar som skelett blir så porösa att de kan krossas för hand. Det vita pulver som återstår av kroppen efter behandlingen får plats i en urna.

Den kista som används innan kroppen placeras i resomatorn återanvänds. Enligt jämförelse inom amerikanska The urban death project innebär vattenkremering lägre miljöbelastning än övriga alternativ, men skillnaderna jämfört med vanlig kremering var små.

Vattenkremering är godkänd i Sydafrika, liksom i Kanada och i de flesta delstater i USA, samt nyligen även i Storbritannien.

Kremering, eller eldbegängelse som det också kallas, är den vanligaste metoden i Sverige. Under 2023 kremerades nästan 85 procent av de avlidna. Kremering innebär att kroppen och kistan bränns till aska som sedan samlas ihop och gravsätts eller strös ut i naturen (med tillstånd från Länsstyrelsen).

I Sverige är miljöbelastningen ungefär lika stor vid kremering som vid jordbegravning, visar en livscykelanalys gjord vid Linnéuniversitetet 2023. Klimatavtrycket är dock lite högre vid kremering, trots att krematorierna har ersatt fossila bränslen med biobränslen. Eldrivna kremationsugnar är också under utveckling och finns i drift på flera håll i Europa.

Utsläppen av kvicksilver från krematorierna minskade med 88 procent mellan 1990 och 2022, enligt siffror från Naturvårdverket. Under 2022 stod krematorierna för drygt fem procent (cirka 21 kg) av kvicksilverutsläppen i Sverige. Minskningen beror på bättre rökgasrening. Utsläppen kommer minska ännu mer i framtiden eftersom amalgam numera är förbjudet att använda vid lagning av tänder.

Delstaten Washington i USA var först ut med att godkänna kompostering av kroppar inför begravning. Metoden har lanserats av företaget Recompose i Seattle och bygger på att den avlidna placeras på en bädd av strö och hö i en sorts vagga. ”Vaggan” placeras i en kontrollerad miljö som ska påskynda komposteringsprocessen. När kroppen har brutits ner avlägsnas främmande material, som implantat, medan ben och tänder mals ner till ett fint pulver. Kompostering kallas också återjordning och är, förutom i några delstater i USA, även lokalt godkänd i två städer i Tyskland: Mölln och Kiel.

Den livscykelanalys som Eva Pohl, universitetsadjunkt i miljöteknik vid Linné­universitetet, gjorde 2023 visade att kompostering skulle innebära ungefär samma miljöbelastning som kremering i Sverige. Anledningen är att det går åt mycket strö vid kompostering. Klimat­avtrycket är dock lägre vid kompostering än vid jordbegravning och kremering, vilket huvudsakligen beror på att ingen kista används vid kompostering.