Här är vetenskapens blinda fläck

Ögats blinda fläck är den del av näthinnan där syncellernas nervtrådar möts och förenas med synnerven. Just där sitter inga synceller, och därför har varje öga ett blint område. Det märker vi inte utan att göra diverse trick, eftersom hjärnan fyller ut bilden.

På liknande sätt har vetenskapen en blind fläck, nämligen att den är grundad på människans egen upplevelse av världen. Vetenskapen behandlar människan som något separat, som kan ställa sig vid sidan av världen och se den utifrån. Den blinda fläcken fylls i med olika tankeknep och redskap som har odlats sedan den moderna vetenskapen blev till. Astrofysikern Adam Frank, den teoretiska fysikern Marcelo Gleiser och filosofen Evan Thompson har skrivit boken The blind spot för att peka ut den här blinda fläcken. De anser att det finns en risk i att förväxla den matematiska och abstrakta beskrivningen av världen med världen själv.

Med avstamp i vetenskapshistorien beskriver författarna hur abstraktion och renodling av enskilda fenomen har varit mycket kraftfulla verktyg som har lett till oerhörda framsteg. Arbetssättet har varit så framgångsrikt att det har blivit självklart för de flesta, och därmed osynligt. De går sedan igenom några frågor för att illustrera var de anser att detta sätt att närma sig verkligheten döljer något som vi därmed inte får syn på. De pratar om tidsbegreppet, materien och kosmologin, och därefter om liv, tankeapparaten och medvetandet. Till slut kommer de in på hur den blinda fläcken påverkar själva vår syn på jorden vi bor på och de påtagliga effekterna av att människan betraktar sig själv som något vid sidan av sin värld i stället för som en del av den. Det blir farligt när vi har möjligheten att förstöra själva förutsättningarna för civilisationens projekt.

Boken serverar inte direkt några lösningar och svar på de stora frågorna, men pekar ut en allmän riktning. Författarna visar också på olika forskningsspår som de tycker är lovande: kroppsbaserade angreppsätt i kognitionsvetenskapen, förståelse för jorden och livet som system av delar som är ömsesidigt beroende av varandra, med flera. Inom fysiken gillar de till exempel något som heter kvantbayesianism.

Det tog lång tid för mig att ta mig igenom de 250 sidorna, eftersom jag måste idissla begreppen på vägen. Jag tror inte att jag är färdig efter en genomläsning. Samtidigt känner jag mig lite upprymd, som om jag är på vippen att upptäcka något spännande eller att förstå något viktigt.