Svar av Jan Retsö, professor emeritus i arabiska vid Göteborgs universitet och författare till boken Legenderna om förbundsarken – Från Sinai till Etiopien (Appell förlag, 2021)

Gamla testamentets berättelse om drottningen av Sabas besök hos kung Salomo finner vi i 1 Kungaboken, 10:e kapitlet, som skrevs på 500-talet f.Kr. Den upprepas sedan i 2 Krönike-boken. Berättelsens historicitet är dock problematisk. Bortsett från att några forskare menar att Salomo inte existerat över huvud taget, är händelseförloppet svårt att passa in i historien under 900-talet f.Kr. då Salomo ska ha regerat. Något senare existerade ett rike, Saba i Sydarabien, ungefär vid nuvarande Jemen, men detta är belagt först från slutet av 700-talet f.Kr. Vi har en rad namn på härskare i det riket under 1 300 år fram till islamisk tid (600-talet e.Kr.) men inga drottningar nämns. Vi har alltså inga belägg för att det skulle funnits ett Saba regerat av en drottning på Salomos tid.

Ytterligare ett problem är att kontakter landvägen mellan Syrien–Palestina och Sydarabien, vilket berättelsen förutsätter, inte är belagda före cirka 700 f.Kr. Det mest sannolika är således att berättelsen om drottningen av Saba tog form långt senare, kanske på 600-talet f.Kr., som en del av legendbildningen runt Salomo. Denna börjar i Gamla testamentet men fortsätter sedan och förgrenar sig i olika versioner.

Drottningen dyker upp långt senare i två berättelser, en islamisk–judisk från 600–700-talen e.Kr. och en kristen–etiopisk, nedskriven på 1300-talet men säkert äldre. Båda redogör för drottningens besök hos Salomo men med olika perspektiv. I den islamisk-judiska är hon en hednisk härskare i Sydarabien som kallas till Salomo för att omvändas till den rätta tron. Ett tecken på hennes hedendom är att hon enligt ryktet trots sin skönhet har håriga ben! För att kontrollera saken låter Salomo henne gå över ett glasgolv som hon tror är vatten, varvid hon lyfter på tunikan. Ryktet visar sig vara sant och hon låter sedan omvända sig efter vederbörlig rakning.

I den kristna versionen, som kan läsas i Etiopiens nationalepos Kebra nagast, ”Konungarnas ära”, kallas drottningen Makeda. När hon besöker Salomo blir han helt betagen i hennes skönhet och ordnar så att de sover i samma rum. Nio månader senare, när Makeda återvänt till sitt hemland, föder hon en son, Menelik. Som vuxen uppsöker han sin far och när han därefter återvänder hem tar hans medhjälpare med sig förbundsarken med lagtavlorna som Mose fått på Sinai berg.

Enligt etiopisk tradition residerade Makeda i Aksum, som senare blev det kristna Etiopiens centrum. Där sägs förbundsarken, tabot, fortfarande förvaras i ett särskilt kapell bredvid Etiopiens nationalhelgedom Sions­katedralen. Ingen får se tabot utom dess väktare, en munk, ”arkslaven”, som aldrig får lämna området. Att något finns i arkkapellet är uppenbart, men att det skulle röra sig om den bibliska förbundsarken är helt osannolikt. Mer troligt rör det sig om ett altarbord av speciellt slag, kanske från Jerusalem. Altarbordet i alla etiopiska kyrkor kallas tabot och sägs vara kopior av föremålet i Aksum.