Svar av Edvard Mörtsell, professor i observationell kosmologi, Stockholms universitet

I filmen Annie Hall genomgår Woody Allens alter ego Alvy Singer som barn en existentiell kris. ”Varför är du deprimerad, Alvy?” frågar den av mamman tillkallade psykiatern.

”Universum expanderar”, säger Alvy. ”Universum är allt, och om det expanderar kommer det en dag att slitas sönder och det blir slutet på allt.”

”Vad har universum med någonting att göra!?” ropar hans mamma. ”Du är här i Brooklyn! Brooklyn expanderar inte!”

Alvys mamma har rätt. Brooklyn expanderar inte. Det gör inte heller yllebyxor eller mätlinjaler eller något annat som hålls ihop av andra krafter än gravitationen. Faktum är att inte ens galaxer som Vintergatan påverkas nämnvärt av universums expansion. Den är bara märkbar i de gigantiska, tomma områdena mellan galaxer och galaxhopar.

När ljuset från avlägsna galaxer färdas till oss ökar våglängden med universums expansion, vilket får dem att se rödare ut. Ju längre bort ett objekt befinner sig, desto större blir denna effekt, eftersom universum hunnit växa mer under tiden det tagit för ljuset att nå oss. På detta sätt kan vi mäta universums expansion.