Värna din tid på jorden – och andras

Hundra år är inte nog. Det säger techmiljonären Bryan Johnson i Netflix-dokumentären Don’t die. I filmen får vi följa hans arbete med att vända på sitt eget åldrande. Bakom ambitionen att ”inte dö” rullas en gripande livshistoria upp, med en missbrukande pappa under uppväxten och sedan ett havererat äktenskap med barn som brutit med honom.

När filmen spelas in är dock ett av barnen tillbaka hos Bryan. Men sonen Talmage ska snart ge sig av till college, vilket fyller Bryan med sådan smärta att den nästan-vuxna sonen får hålla om och trösta sin far. De omvända rollerna är inte bara känslomässiga, utan pappan ser allt mer ut som sin son rent fysiskt, med hyperdeffad kropp och ett ansikte vars hud hålls len och slät med hjälp av behandlingar där blodet får torkas av kinderna med servett.

Efter ett tag tappar jag räkningen på de åtgärder som Bryan Johnson tar till, men någonstans mellan dieter, träningspass och genterapi tar han rapamycin. Det är ett preparat som används för att dämpa immunförsvaret vid transplantationer, men som gjort sitt intåg i vår tids ungdomsfixerade kroppshets. Om den fascinerande historien bakom preparatet och de medicinska studier som nu planeras av forskare mer seriösa än Bryan Johnsons leverantörer skriver Per Snaprud om här.

För mig väcker reportaget frågan om var gränsen går mellan osund ungdomshets och en rimlig omsorg om den tid vi har att förvalta här på jorden, en omsorg som bör sträcka sig bortom de egna grå tinningarna och rynkorna. För många människor är tanken på att ens närma sig 100-årsdagen en utopi.

Sedan terrororganisationen Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023 har över 60 000 palestinier dödats i Gaza under den israeliska militärens vedergällning. Här i Sverige är synen på konflikten starkt polariserad och trovärdigheten i den information som förmedlas ifrågasätts ofta, men det är inte oväntat en västanfläkt jämfört med hur verklighetsbilderna skiljer sig åt på plats.

Statsvetaren Karin Aggestam skriver om hur vitt skilda perspektiv från Israels bildande 1948 fram till i dag försvårar förutsättningarna för fred. Utan insikt i kampen om historieskrivningen blir det svårt att förstå det som sker nu.

För att få en så objektiv bild som möjligt av dagens utveckling är det också nödvändigt att internationella medier släpps in i Gaza. Därför har Utgivarna, som organiserar svenska medier inklusive Forskning & Framsteg, ställt krav på att den israeliska militären och terrorgruppen Hamas respekterar journalisters rätt att arbeta fritt och att gränserna till Gaza öppnas för journalister, så att en oberoende rapportering om kriget kan ske.

God läsning!