Intakt sinne utan stimuli?

Svar av Malin Wass, biträdande professor i teknisk psykologi vid Luleå tekniska universitet, LTU

Hjärnans förmåga att ta emot och tolka sinnesintryck är beroende av att vi tidigt i livet utsätts för dem. Särskilt hos små barn är hjärnan mycket formbar och utvecklas i samspel med det vi ser, hör och upplever.

Under uppväxten har barnets hjärna känsliga perioder, då stimulans är nödvändig för att den ska utveckla sin förmåga att tolka intryck. Om stimulansen brister eller uteblir helt under den känsliga perioden, kan hjärnan omorganisera sig på ett sätt som gör att förmågan inte utvecklas normalt eller helt går förlorad.

Synsystemets känsliga period är kort. Barn som föds med en kraftig synnedsättning (till exempel medfödd grå starr) måste få behandling inom några veckor för att synen inte ska gå förlorad permanent.

Även hörselsinnet har en känslig period, men den är längre – upp till tre eller fyra års ålder. Förmågan att tolka ljud utvecklas bäst om barnet får hörselstimulans under denna tid. Barn med kraftig hörselnedsättning eller dövhet bör därför få hörselhjälpmedel, som cochleaimplantat (CI), så tidigt som möjligt. Ju tidigare insats, desto bättre utvecklas hörsel och språkförståelse.

Men en viktig skillnad är att hörsel­sinnet i vissa fall kan utvecklas även efter den känsliga perioden – till skillnad från synsinnet. Vissa barn som får CI efter fyra års ålder kan med intensiv träning lära sig förstå och använda talat språk, även om resultaten varierar mycket. Personer som varit döva sedan födseln och får CI i vuxen ålder kan ofta uppfatta ljud, men sällan i tillräcklig grad för att förstå tal. Barn och vuxna som förlorat hörseln efter att de lärt sig talat språk kan däremot ha god nytta av CI eller andra hörselhjälpmedel, även efter en längre tid utan ljudstimulans. Hjärnan har då redan formats för att tolka ljud och kan återaktiveras – även om det krävs en viss tillvänjning till hur världen låter med hjälpmedlet.