”Rymden blir en arena för våra idéer”

Kajsa Törmä är doktor i engelsk språkvetenskap vid Umeå universitet. Hon beskriver sin forskning som en del av fältet rymdhumaniora, eller space humanities.

– Det är humanistisk och samhälls­vetenskaplig forskning som handlar om hur människor förhåller sig till rymden, och vad rymden kan ha för påverkan på människors liv här på jorden. Mycket av forskningen är antropologisk eller etnografisk. Där finns också rymdhistoria, geografi, och som i min avhandling: språkvetenskap.

Vad gjorde dig intresserad av att studera just rymden?

– När jag började studera språk­vetenskap på universitetet och läste om metaforer tyckte jag att jag såg jättemycket av dem i science fiction-böckerna jag läste på min fritid. Det som sedan har blivit mitt stora intresse är hur rymden blir en arena där vi projicerar väldigt mycket av våra idéer, framför allt om framtiden och mänskligheten, så det var väl där det började.

Hur gör vi jordvarelser för att förstå rymden?

– Vi förlitar oss väldigt mycket på våra egna kroppsliga erfarenheter. Jag använder riktigt stora språkkorpusar, bland annat en över amerikansk engelska som innehåller en miljard ord, som jag behandlar med digitala verktyg. Jag förväntade mig att jag skulle hitta många kreativa formuleringar i rymdspråket. Men det är oftast vanligt språk med vanliga rörelseverb: man går och man åker och man flyter och man flyger. Vi måste helt enkelt använda erfarenheterna som vi har här för att förstå det där ute. Vi kan inte koppla bort och lösgöra oss själva från våra kroppar.

Har du upptäckt något du blev förvånad över?

– I en delstudie har jag jämfört svenska och engelska, som ju är ganska närbesläktade rent språkhistoriskt. Vi har också väldigt mycket utbyte, inte minst inom rymdsektorn. Därför blev jag förvånad över att jag hittade ganska stora skillnader i vilka prepositioner vi använder. På svenska pratar vi om att man åker upp i rymden, medan upp nästan inte alls förekommer i mina amerikanska data. Där åker man i stället in i rymden. Rymden är en plats man kan åka till, ett annat rum att vara i.

– Mitt fält är kognitiv lingvistik så jag utgår ju i grunden från att skillnaderna speglar att vi tänker på olika sätt.

Kan astronomer och astronauter ha nytta av din forskning?

– Det är svårt att säga.  Men vi hamnar ju väldigt långt ifrån varandra och vi ställer väldigt olika frågor. Sedan finns det ju annat man hade kunnat göra med språk och yttre rymden som kan bli mer applicerbart, till exempel kommunikation mellan jorden och rymdstationen. Hur pratar vi med dem som är i yttre rymden och hur pratar de som är i yttre rymden med oss? Det hade varit ett väldigt konkret, praktiskt forskningsområde, som jag jättegärna skulle vilja titta på.