Alan Turings revansch

Kan maskiner tänka? Den frågan ställde Alan Turing i en berömd artikel om artificiell intelligens år 1950. För att kunna få ett svar föreslog han spelet The imitation game, numera kallat turingtestet, som i korthet går ut på att avgöra om en maskin kan simulera mänsklig kommunikation tillräckligt väl för att en jury ska bli lurad. Spelet har gett namn åt en film om Alan Turings dramatiska liv, som har svensk premiär den 16 januari – från de ensamma åren på internatskolan i Dorset, till det förgiftade äpple som avslutade hans liv.

Alan Turing betraktades tidigt som ett mycket excentriskt geni, och redan under hans livstid berättades många historier om honom. Som att han hade för vana att kedja fast sin mugg för att den inte skulle bli stulen, eller cykla med gasmask för att skydda sig mot pollen.

Han var lika mycket matematiker som filosof, och är känd för sina tidiga bidrag till datorvetenskapen. Till hans stora insatser räknas även arbetet under andra världskriget med att knäcka den ökända Enigma, tyskarnas till synes perfekta krypteringsmaskin. I Blechley Park, ett gods utanför London, samlades flera tusen lingvister, schackspelare, matematiker och andra för att under den militära underrättelsetjänstens överinseende arbeta dag och natt med att dechiffrera Enigma-meddelanden.

Redan under slaget om Storbritanninen kunde britterna följa de tyska flygförbanden. Mot slutet av kriget sägs Bletchley Park ha försett de allierade med nära 100 000 avkodade och översatta meddelanden varje månad, vilket anses ha förkortat kriget med minst ett år.

Alan Turing tillskrivs huvudrollen i denna framgång, han byggde en av de beräkningsapparater, The bombe, som användes för att avläsa enigmakoderna. Enligt Winston Churchill var han den enskilda person som bidrog allra mest till segern.

Men Alan Turing fick aldrig ett riktigt erkännande för sina insatser. Han åtalades 1952 för homosexualitet, vilket då var brottsligt i Storbritannien. För att undgå fängelse accepterade han en hormonbehandling med östrogen. Förutom att behandlingen gjorde honom fet och sjuk förlorade han möjligheten att fortsätta forska. Han hindrades från att undervisa, medverka i konferenser och bygga datorer.

Han dog 41 år gammal i juni 1954 efter att ha ätit ett äpple preparerat med cyanid. Det är fortfarande omdiskuterat ifall han begick självmord, eller om han undanröjdes avsiktligt för att han betraktades som en säkerhetsrisk. Först i december 2013, nästan 60 år senare, benådades han av den brittiska drottningen.