Är Harald Blåtands runsten falsk?

I kungasätet Jelling på östra Jylland styrde på 900-talet först Gorm den gamle och sedan hans son Harald Blåtand. Var sin sten reste de, Gorm en mindre och Harald en större, för att berätta att det var de som enade Danmark till en stat. Deras stenar är nationalklenoder med omistligt historiskt värde.

Men det håller inte den norske arkeologen Håkon Glörstad med om. Han anser att Haralds sten restes först på 1100-talet, troligen på beställning av ärkebiskop Absalon som ville stärka Danmarks ställning i det tidigmedeltida Europa.

För det talar flera saker, anser Håkon Glörstad. Bland annat har texten skrivits i rader i stället för en runslinga och innehållet om kungliga bedrifter liknar mer 1100-talets skrytsamma gravskrifter.

Vidare liknar inte den grafiska utformningen, med bland annat ett unikt Jesusmotiv, 900-talets stil.

Dessutom hade man inte på Harald Blåtands tid den intellektuella kapaciteten att göra en sådan avancerad sten, anser Håkon Glörstad.

Han är fullt medveten om att han svurit i kyrkan. ”Att ha en åsikt om Jelling är att ha en åsikt om Danmark som nation”, skriver han i en artikel i Norsk arkeologisk årsbok Viking och räknar med att bli nedsablad för sin provokation.

Men danska arkeologer förefaller ta saken med ro.

– Det är alltid intressant när det kommer en ny vinkel och ingång till det här materialet. Men jag ser inte att artikeln ger mig anledning att ändra den tolkning som vi har i dag. Harald Blåtands hov hade kunskapen, säger Adam Bak på Kongernes Jelling, danska Nationalmuseets kunskapscentrum för Jelling, till forskning.no.

Även Anne Pedersen, seniorforskare vid Nationalmuseet och expert på Jelling, säger till forsking.no att hon anser att teorin är svag och att fullt tillräcklig kunskap fanns på Haralds tid.

Runologen Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet stämmer in i kritiken mot Håkon Glörstads teori.

– Den är synnerligen djärv, måste jag säga. Det är rätt osannolikt att man skulle kunna skapa en sådan sten på 1100-talet och återskapa både språket och runformerna, att så exakt imitera något som ligger ett par hundra år tillbaka i tiden, säger han till Forskning & Framsteg.

Han jämför med en runsten i Norra Åsum i Skåne, som ärkebiskop Absalon lät resa. Den har typiskt medeltida run- och språkformer, framhåller Magnus Källström.

Bland annat har texten skrivits vågrätt i stället för lodrätt. Det är ovanligt, men det finns ett antal exempel – bland annat en sten från Birka. Kanske är den rent av inspirerad av Jellingstenen, med liknande formuleringar.

En ny analys av Jellingstenarna gjordes så sent som i fjol av danska arkeologer, som bland annat kom fram till att Gorm den gamles drottning Thyra, Harald Blåtands mor, var mäktigare än man tidigare ansett. Håkon Glörstad menar att forskarna bakom analysen bara tagit hänsyn till det som talar för deras tolkning, och inte redogjort för det som talar emot.