Arter dör ut i allt snabbare takt

Drygt 570 arter av fröväxter har dött ut under de senaste 250 åren och takten har ökat kraftigt under det sista seklet. Men växterna verkar ändå klara sig bättre än vissa djurgrupper, som försvinner med ett tempo som är upp till tio gånger högre. 

Publicerad
Dombeya mauritiana är en art från Mauretanien. Det finns endast ett träd kvar i det vilda, vad man vet. Det finns också ett antal kloner som har planterats i parker och botaniska trädgårdar.
Bild: Bildkredd Abu Shawka/Wikimedia

Forskare från Stockholms universitet och från Storbritannien har gjort den mest omfattande sammanställningen över utdöda fröväxter hittills. Den visar att det är hög tid att uppdatera den internationella rödlistan över hotade arter (som också innefattar arter som har dött ut).

Forskarnas sammanställning visar att 571 arter av fröväxter har dött ut under de senaste 250 åren. Det är fyra gånger fler än antalet arter som är onämnda på rödlistan.

Ett flertal medier, bland annat SVT, har rapporterat att antalet fröväxtarter som har dött ut i modern tid är dubbelt så stort som antalet utdöda arter av däggdjur, groddjur och fåglar. Den jämförelsen är missvisande. Det kända antalet arter av däggdjur, groddjur och fåglar är sammanlagt drygt 20 000, medan antalet kända växtarter är närmare 300 000. Forskarna bakom nya den studien, som har publicerats i Nature ecology & evolution, har beräknat proportionen utdöda arter hos flera organismgrupper. Beräkningarna visar att 0,2 procent av de kända växtarterna har dött ut. Motsvarande siffra för blötdjur är 7 procent och 5 procent för fåglar och däggdjur.

– Det indikerar att utdöendetakten i modern har varit lägre bland växter än hos dessa djurgrupper. Men vi menar att detta inte kan tolkas som att växter klarar sig bättre än djur, eftersom vi är övertygade om att förlusten av artrikedom hos växter är underskattad, säger Aelys Humphreys som är huvudförfattare till den nya studien och verksam vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet, samt vid Royal botanic gardens, KEW, i London.

Aelys Humphreys berättar att det finns många växtarter som är funktionellt utdöda. Det innebär att antalet individer av arten i fråga är för få och för vitt spridda för att de ska kunna fortplanta sig med varandra. Eftersom det inte kommer att bli några nya generationer är arten dömd att dö ut – men det kan ta flera decennier för långlivade arter som träd och buskar. Det har beräknats det kan finnas flera tusen växtarter som är funktionellt utdöda på det här viset. Det här ett av skälen till att hotet mot växternas artrikedom underskattas.

Forskarna konstaterar att det finns likheter i levnadssätt hos de utdöda växt– och djurarterna. De flesta av dem levde i områden med stor artrikedom, i tropiskt klimat eller i medelhavsklimat. Arter som levde på öar är överrepresenterade bland de utdöda arterna. Öar är ofta hem åt endemiska (unika) arter som har små bestånd, vilket gör dem sårbara.

Träd och buskar dominerar bland de utdöda växtarterna. Det kan bero på att sådana storvuxna och långlivade arter är mer välstuderade än exempelvis små örter. Men det kan också bero på att små örter ofta har stora bestånd och stora frödepåer i marken, vilket minskar risken för att dö ut.

Forskarnas sammanställning visar också att drygt 400 arter av växter som betraktats som utdöda har återfunnits i modern tid. En förhållandevis stor andel av dem är ettåriga arter. Det faktum att sådana växter vissnar bort varje år bidrar sannolikt till att de förhållandevis ofta felbedöms som utdöda, menar forskarna.

– Ofta har man bara återfunnit en eller en handfull individer. Det innebär att 90 procent av de återfunna arterna är klassificerade som akut hotade.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor