Behandling som kan förebygga självskador hos unga saknas i var tredje region

Att avsiktligt skada sig själv fysiskt, till exempel genom att skära sig, är vanligt bland barn och ungdomar. Omkring var tredje till var fjärde har gjort det.

– Den vanligaste anledningen till att ungdomar skadar sig själva är för att stå ut med plågsamma känslor eller rusande tankar, säger Johan Bjureberg, psykolog och forskare vid Karolinska institutet.

Medan vissa barn bara skadar sig själva en gång fastnar andra i en ond spiral där de inte kan sluta. Även självskadebeteende som är icke-suicidalt kopplas till olika problem och är dessutom en av de starkaste riskfaktorerna för självmordsförsök senare i livet. Suicid är den vanligaste dödsorsaken bland barn och ungdomar.

Trots allvaret saknas nationella riktlinjer för hur behandlingen ska se ut och vården varierar beroende på var i landet man bor. Det hoppas Johan Bjureberg ska ändras nu.

Enligt en systematisk översikt från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, där Johan Bjureberg är med som sakkunnig, finns tillräcklig evidens för att fastslå att terapiformen dialektisk beteendeterapi för ungdomar, DBT-A, har effekt på återfall i självskadebeteende – i alla fall på kort sikt hos flickor.

DBT-A går ut på att träna på strategier för att hantera känslor och är den enda metoden, som enligt översikten, har vetenskaplig effekt mot självskador. Metoden finns i dag i 14 av 21 regioner, enligt föreningen DBT Sverige.

– Vi ser att det finns ett solitt vetenskapligt stöd för metoden för ungdomar med kraftigt förhöjd suicidrisk, vilket är mycket positivt. Risken för återfall minskar med 12 procent efter fyra till sex månaders behandling. Dessutom kan depression och ångest minska, säger Johan Bjureberg.

Ytterligare en metod, emotion regulation individual therapy for adolescents, IERITA, en form av internetbehandling som bygger på DBT-A, skulle möjligen kunna ha effekt på återfall i icke-suicidalt självskadebeteende, enligt SBU.

– De studier som gjorts visar på positiva effekter, men det behövs mer forskning för att vi ska kunna dra säkra slutsatser, säger Johan Bjureberg.

Enligt SBU-granskningen har en rad andra psykologiska metoder också prövats vetenskapligt, till exempel KBT, kognitiv beteendeterapi, men någon effekt mot självskadebeteende har inte gått att se.

– Vi fann heller inget stöd för att läkemedel minskar självskadebeteende, säger Johan Bjureberg.

Ett syfte med SBU-granskningen var att leta efter behandlingar som kan minska återfall hos ungdomar med tidigare suicidförsök, men det har rapportförfattarna inte hittat.

Ungdomar som skadar sig själva med syfte att ta sitt liv är inte en lika heterogen grupp som de som har ett icke-suicidalt självskadebeteende, enligt Adrian Desai Boström, som forskar om suicid vid Karolinska institutet och Umeå universitet. Självmordsförsök är ofta ett symtom på psykiatrisk sjukdom, förklarar han.

– Där självskada eller självmordsförsök beror på svår depression kan man på god grund anta att exempelvis ECT (elbehandling, reds anmärkning) har effekt, även mot upprepade självmordsförsök. Och att litium minskar självskador hos patienter som utvecklat självskadebeteende som ett symptom på bipolär sjukdom.

Adrian Desai Boström har visat att färre ungdomar dör i självmord i regioner där de kan få ECT, en behandling där hjärnan utsätts för elektrisk ström under några sekunder. Men då deltagarna i studien inte lottats till att antingen få ECT eller inte går det inte att fastslå orsakssamband och därför ingår studien inte i SBU-granskningen.

Adrian Desai Boström menar att den här typen av data ändå kan ge värdefull information kring mer sällsynta händelser som självmord och självmordsförsök.

– Men dessa data tar SBU inte hänsyn till – inte heller till de underliggande psykiatriska tillstånd som ger upphov till självskada och självmordsförsök, vilket naturligtvis bör vägleda behandlingsinsatserna, säger han.