1960 var Aralsjön mellan Kazakstan och Uzbekistan världens fjärde största insjö, med ett maximalt djup på 69 meter. Sedan floderna som ledde till Aralsjön letts om för konstbevattning har sjön i stort sett helt försvunnit. I dag återstår bara mindre sjöar som är separerade från varandra och har en hög salthalt.

Mer än tusen miljoner ton vatten har försvunnit från området, vilket får den tidigare nedtyngda jordskorpan att fjädra upp. Nu har forskare i Kina och USA använt mätningar från radarsatellit som gjordes 2016–2020 och modellerat jordens innandöme under den före detta sjön.

– Det är intressant att man kan använda en effekt som skapats av människor för att se in i jorden, säger Rebekka Steffen som är forskare vid Lantmäteriet och arbetar med landhöjning och modellering av jordskorpan.

I grunden är det samma fenomen som skett i vår del av världen efter att inlandsisen drog sig tillbaka för tiotusen år sedan. Här var det flera kilometer is som tyngde ner jordskorpan, men Aralsjön var tillräckligt stor för att ge en liknande effekt. Marken under Sverige trycktes ner med flera hundra meter, men under Aralsjön var det åtminstone fråga om några centimeter. Där sjön tidigare låg visar mätningarna att marken steg med omkring sju millimeter per år under mätperioden.

Forskarna bakom studien använder sin modell för att få ett mått på hur trögflytande den övre delen av jordens mantel är i den här delen av världen. Det är ett av få sätt att få inblick i jordens egenskaper långt under markytan. Ett annat är att mäta hur vibrationerna breder ut sig efter en jordbävning.

– I det här området har vi inga andra mätningar. Där har vi inga jordbävningar vi kan använda, säger Rebekka Steffen.