”Det som är sant är inte nytt och det som är nytt är inte sant”

Bo Rothstein, seniorforskare i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har två invändningar mot att Kungl. Vetenskapsakademien delar ut 2024 års ekonomipris till den amerikanska forskartrion Daron Acemoglu, Simon Johnson och James A. Robinson.

– Jag kan inte se att de har kommit med någonting teoretiskt nytt. Denna idé om institutionernas betydelse fick ju Douglass North ekonomipriset för redan för 31 år sedan.

Hans andra invändning handlar om hur institutionell kvalitet och ekonomisk utveckling kopplas till demokrati.

– Många slår på trumman för att om vi bara får demokrati så kommer allt att lösa sig. Jag är rädd för här att det är otroligt populärt hos alla anslagsgivare och biståndsorganisationer och Världsbanken och alla möjliga andra goda saker. Jag är en varm anhängare av demokrati på alla sätt och vis, men den här romantiska föreställningen att demokrati leder till ekonomiskt välstånd stämmer inte med verkligheten.

Bo Rothstein nämner en artikel New York Review of Books från 2011 där nationalekonomen Amartya Sen, som fick ekonomipriset 1998, jämför livskvaliteten i Kina och Indien.

– Han är själv av indisk börd men tvingas konstatera att det kommunistiska och auktoritära Kinas spöade det demokratiska Indien när det gäller nästan alla mått på mänsklig välfärd. Man ser dessvärre detta också i mindre länder, jag har till exempel jämfört Jamaica och Singapore. Det är tyvärr inte så att införande av demokrati i sig hjälper mot korruption, säger Bo Rothstein och pekar på Italien.

– Skillnaden mellan regionerna i norr och i syd vad gäller ekonomiskt välstånd är utomordentligt stor. Men Italien är ett land som haft samma politiska och rättsliga institutioner i dryg 150 år, vilket visar att institutioner i sig inte ger någon effekt

Bo Rothstein hävdar demokrati i sig inte är någon garant för vare sig institutionell kvalitet eller positiv ekonomisk utveckling.

– Många demokratiska länder är ju djupt korrupta och har väldigt usla och sönderpolitiserade förvaltningar.

Han menar att den prisade forskartrion inte heller lyckas förklara Kinas framgångshistoria. Sedan slutet på 1970-talet har de haft en enorm ekonomisk tillväxt.

– Det beror på att Kina har en mycket speciell kombination av väldigt hög professionalism och kompetens i sin offentliga förvaltning. Men den är också politiserad. Jag har sett den här typen av förvaltningar både i Sverige och i USA. Ams (Arbetsmarknadsstyrelsen) fungerade på sin tid på det här sättet. Man kan kalla det uppdragsorganisation eller kaderförvaltning, en förvaltning som inte styrs av regler och lagar utan av mandat.

Bo Rothstein sammanfattar sina invändningar mot den prisade trions forskning så här:

– Det som är sant är inte nytt och det som är nytt är inte sant.