Ditt skrivande störs mer av en monolog än av sju babblare

Idag jobbar allt fler i öppna kontorslandskap, och forskningen ger olika svar på hur det påverkar de anställdas prestationer och mående. Det finns både studier som visar på negativa och positiva effekter, beroende på vilken bransch, organisation, person och arbetsuppgift det handlar om.

Nu visar en svensk studie, publicerad i tidskriften Applied Cognitive Psychology att det heller inte går att klumpa ihop ”bakgrundsprat” som ett fenomen. Åtminstone inte när det gäller en vanlig arbetsuppgift i många kontorsyrken: skrivande.

Hjärnan bearbetar begripligt prat – vare sig du vill eller inte

I studien lät forskarna 52 personer skriva små berättelser utifrån olika nyckelord fem minuter i taget. Medan de skrev spelades utdrag från ljudböcker upp i en högtalare, antingen från en ensam röst, eller sju samtidigt.

För att mäta ”skrivarflöde” räknade skrivprogrammet ihop antal tecken, både skrivna och raderade. Man mätte även hur många långa pauser deltagarna tog. Studien visade att de knattrade ut färre tecken och tog fler pauser när de bara fick höra en röst – och att det var precis tvärt om när de fick höra sju.

Men varför?

Marijke Keus van de Poll, som är doktor i miljöpsykologi och den som genomförde studien på högskolan i Gävle, förklarar att det finns några olika teorier kring hur människans uppmärksamhet fungerar.

Den ena är mer allmän, hör man plötsligt något intressant avvikande som exempelvis sitt namn i bakgrunden fångar det ens intresse. Den andra är mer specifikt kopplad till den uppgift man utför och kallas interference-by-process.

– Om jag sitter och skriver så pågår processer i hjärnan som är relaterade till språk. När jag då har prat i bakgrunden som inte är relevant registrerar hjärnan ljudet ändå, och sätter igång att bearbeta det med liknande språkprocesser, som därför krockar.

Det blir helt enkelt mer störande när man kan urskilja vad som sägs, vilket är lättare med färre röster än fler.

Upplevde lägst arbetsbelastning när det var tyst

Rösterna spelades även upp framför och bakom deltagarna som tyckte att ljudet framifrån störde mest, vilket överensstämmer med andra teorier om att ljud från samma plats man har sitt fokus är mer störande. Ljudets position hade dock ingen påverkan på prestationen.

Allra lägst antal pauser hade deltagarna när rummet var helt tyst, och de upplevde då även arbetsbelastningen som lägst.

Ändå resulterade inte tystnad i flest antal tecken, vilket forskarna tror beror på att deltagarna ansträngde sig mer när rösterna spelades upp. Som ett sätt att blockera det störande elementet – ett beteende som har stöd i annan forskning.

Marijke Keus van de Poll säger att tysta rum eller zoner ändå är viktiga på ett kontor. Inte minst för arbetsuppgifter som kräver mycket koncentration, exempelvis skrivande.

– Flera studier visar att den mentala arbetsbelastningen är lägre i tystnad än med bakgrundsprat. Därför tror jag att hög exponering för bakgrundsprat på längre sikt kan bidra till känslor av trötthet eftersom hjärnan kan få för lite tid för återhämtning. Vilket inte är bra för prestationen och inte heller för själva individens välmående, säger hon.