Efterlyser mer forskning om tatueringar och cancer

Christel Nielsen, huvudansvarig för studien, har haft bråda dagar sedan CNN rapporterade om hennes forskningsresultat i slutet av maj. Hon låter glad och lite omtumlad.

– Det har varit helt galet. Vi förstod att det skulle kunna bli en del uppmärksamhet men hade inte räknat med så här mycket. Det är jätteroligt.

Tonen i rapporteringen har växlat mellan nyanserad och storslägga. En rubrik hos Fox News inleds med orden ”Chockerande studie avslöjar”.

– Det har blivit en del ”Forskare slår larm”-rapportering, vilket är tråkigt. Vi slår inte alls larm utan är tvärtom väldigt försiktiga. Vi säger egentligen bara att det verkar finnas ett samband här som behöver utforskas vidare, säger Christel Nielsen.

När studien presenterades publicerade Forskning & Framsteg en intervju med Christel Nielsen med rubriken ”Tatuering ökar risken för cancer i lymflörtlarna” – en rubrik som sedan mildrades.

I bland annat CNN och danska populärvetenskapliga tidningen videnskab.dk har andra forskare varit kritiska till hur studiens resultat tolkats. De varnar för att dra för stora växlar på osäkra data som bara är på gränsen till statistiskt signifikanta.

Så vad kan vi egentligen veta? F&F frågar Ola Bratt, professor i klinisk cancerepidemiologi vid Göteborgs universitet, som inte varit involverad i studien.

– Forskarna som gjort studien skriver själva att man inte kan dra slutsatser om orsakssamband baserat på detta, och jag är helt enig med dem om det. Men jag ser kanske fler skäl än de som gör att man kan misstänka att det inte är ett orsakssamband, säger han.

Ett skäl som Ola Bratt nämner är att storleken på tatueringen inte påverkade risken enligt studien.

– Ökad exponering bör leda till ökad risk, så ser cancersamband i princip alltid ut. Rökning, alkohol och sol är typiska exempel. Det kan finnas ett sådant samband som inte syns i studien, men frånvaron av det gör ändå att man blir lite mer skeptisk.

Ola Bratt menar också att risken varierar över tid på ett mycket märkligt sätt i studien. Relativt färska tatueringar innebär nästan fördubblad risk för lymfom, lite äldre tatueringar ger ingen riskökning alls, medan ännu äldre innebär en låg riskökning.

– Först kraftig riskökning, sedan ingen alls, sedan en liten – det är väldigt svårt att förklara biologiskt. Jag tolkar det som att det måste finnas skevheter i data. Och i så fall är det möjligt att dessa är orsak till alla samband som syns i studien.

Skevheterna skulle kunna bero på skillnader i bortfall för personer med och utan lymfom, menar han. Ungefär varannan tillfrågad har svarat.

Men den förklaringen köper inte Christel Nielsen.

– Vi är medvetna om möjliga fällor och har gjort vårt bästa för att undvika dem. Det var inte uppenbart för deltagarna att det var just tatueringar som vår studie handlade om, de fick ett frågebatteri om allt från hårfärgning till solvanor och kosmetisk laser. Därför har jag svårt att tro att det kan ha uppkommit någon snedvridning i bortfallet.

Däremot håller hon med om att tatueringarnas storlek mest sannolikt borde spela roll.

– Det hade vi själva väntat oss, och kanske är det så i verkligheten. Vi har inte tagit mått på deltagarnas tatueringar utan helt enkelt bett dem att ange om de täcker mer eller mindre än en handflata. Det var en bonusfråga som vi passade på att skicka med och kanske var den för trubbig. 

Det är sant att resultaten ligger på gränsen till statistiskt signifikanta, konstaterar hon.

– Det här är ett första steg och mycket är osäkert, men jag skulle säga att våra resultat ändå pekar i en tydlig riktning. Nu behövs fler studier.