Ekonomipriset till forskning om varför länder är rika eller fattiga

Daron Acemoglu och Simon Johnson vid Massachusetts institute of technology, USA, och James A. Robinson vid University of Chicago, USA får Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne ”för studier av hur institutioner formas och påverkar välstånd”.

När pristagare Daron Acemoglu blev uppringd av Kungliga Vetenskapsakademien svarade att med ”förvåning och chock”.

– Jag är i Aten nu, så klockan är en timme före – det gör det lättare att ta till sig detta än om jag hade varit hemma i USA, sade Daron Acemoglu på presskonferensen vid tillkännagivandet.

Daron Acemoglu har förekommit i spekulationerna länge, så frågan är om han väntade sig priset.

– Jag tror att det var Napoleon som sade att man kan drömma om att bli general men inte om att bli president eller kung, sade Daron Acemoglu.

Enligt priskommittén har pristagarna visat på vikten av samhällsinstitutioner för ett lands välstånd. ”I samhällen med rättsosäkerhet och institutioner som exploaterar befolkningen skapas ingen tillväxt eller förändring till det bättre. Deras forskning hjälper oss också att förstå varför”, skriver kommittén i sitt tillkännagivande.

– Priset handlar om en av de största frågorna i samhällsvetenskaperna: Varför är välståndet så olika mellan länder? säger Peter Fredriksson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet och ledamot av Kungl. Vetenskapsakademiens kommitté för priset i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, till F&F.

– Pristagarna har pekat på att institutionell kvalitet är av avgörande betydelse för inkomstskillnaderna.

Pristagarna har använt data från koloniseringen men de studerar inte effekten av koloniseringen per se, förklarar Peter Fredriksson.

– Koloniseringen hade ju en direkt negativ effekt för dem som bodde i de koloniserade länderna förstås, säger han.

Snarare har pristagarna studerat den variation som uppstod i samband med koloniseringen. När förutsättningarna var sådana att de europeiska kolonisatörerna bosatte sig i landet så skapade de också institutioner som gynnade dem själva.

– Det blev institutioner som var inkluderande, hade demokratiska inslag, värnade äganderätt och så vidare. När förutsättningarna var sådana att européerna inte bosatte sig i de koloniserade länderna, då implementerade man i stället extraherande institutioner för att suga ut så mycket resurser som möjligt, säger Peter Fredriksson.

Vilka länder är exempel på dessa två varianter?

– Exempel på länder som har inkluderande institutioner är till exempel USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland. De som mer har extraherande institutioner är framför allt länder i Afrika – Belgiska Kongo är ett skräckexempel.

Ett exempel på institutioner som Peter Fredriksson nämner är den privata äganderätten, men det kan också vara tillgången till utbildning och i vilken grad det finns ett ekonomiskt omfördelningssystem som gör att tillväxten kommer många till gagn.

Vilket genomslag har den här forskningen haft?

– Den har ju haft en väldigt stor betydelse inom vetenskapen, inte bara inom mitt eget ämne, nationalekonomi, utan även inom statsvetenskap, eftersom det handlar om demokrati och kultur. Den har även haft påverkan inom ekonomisk historia.

– De visar på institutioners avgörande roll, så i den meningen så är det väldigt viktig forskning. FN har anammat frågan om institutioners betydelse när de pratar om sina utvecklingsmål. De betonar vikten av effektiva och transparenta institutioner på alla nivåer av styret.

Kan det även ha påverkat biståndspolitik och andra politikområden?

– Det kan det ha, och det borde det ha. Det är klart att du inte vill stoppa in mer pengar i korrupta regeringar. Man kan också tänka sig att det finns starka argument för att man vill hjälpa länder där man visar en vilja till att göra institutionell förändring.  

Ser du någon risk att något missförstås i det här priset?

– En viktig fråga är att deras forskning inte säger någonting om effekten av kolonisering som sådan. De institutioner som etablerades i till exempel USA syftade till att skapa så bra förutsättningar som möjligt för de europeiska kolonisatörerna. Det är klart att det kortsiktigt var en katastrof för ursprungsbefolkningarna. Det är viktigt att skilja på det.

De pratar ju om kolonisering och förändringar som ligger ganska lång tid tillbaka. Hur påvisar man att samma typ av mekanismer är relevanta nu?

– Det är sant att de bara tittar på de länder som koloniserades, men man kan notera att många av de länder som är låginkomstländer i dag har varit koloniserade på något sätt. Resultaten har ju direkt relevans för dessa länder. Det är också så att några av de länder som är bland de rikaste i dag också har varit koloniserade. Vi pratar till exempel om USA, Kanada och Singapore. Stora delar av världen har någon gång varit koloniserad. Resultaten är sannolikt generaliserbara, åtminstone kvalitativt sett, säger Peter Fredriksson.

Ett resultat av pristagarnas forskning är att de institutioner som kolonialmakten infört påverkar utvecklingen av välstånd. ”I länder som var fattiga vid tiden för koloniseringen infördes ofta inkluderande institutioner som på sikt resulterade i utbrett välstånd bland befolkningen”, skriver priskommittén.

Länder med mer exploaterande institutioner riskerar å andra sidan att fastna i låg ekonomisk tillväxt. Samtidigt gynnar systemet kortsiktigt eliter, som ogärna släpper sina privilegier. Eliternas oförmåga att skapa hopp om framtiden kan tvinga fram en demokratisering, då missnöje bland befolkningen annars riskerar att utlösa en revolution.

På en fråga under presskonferensen om sambandet mellan ekonomisk tillväxt och demokrati, med exemplet Kina, svarade Daren Acemoglu att länder som demokratiseras från ett auktoritärt styre har en snabbare tillväxt inom 8–9 år än icke-demokratiskt styrda länder, vilket är en betydande vinst.

– Men att införa demokrati är väldigt svårt. När man börjar med fria val kan det ibland orsaka konflikter i redan polariserade länder. Det finns sätt som icke-demokratiska länder kan ha tillväxt, men den auktoritärt styrda tillväxten är ofta mer instabil och leder generellt sett inte till snabb och originell innovation. Auktoritärt styrda länder har svårt att nå långsiktigt hållbara innovationsresultat, sade Daren Acemoglu.

Priskommitténs Peter Fredriksson säger till F&F att det Kina gjorde var att reformera sina ekonomiska institutioner utan att förändra de politiska institutionerna, vilket är ovanligt om man tittar tillbaka i historien.

– Det krävs ofta att man gör politiska reformer innan man gör ekonomiska reformer, säger Peter Fredriksson.

Kina är ett exempel på att ekonomiska institutioner är viktiga. Ett skäl till Kinas tillväxt var att de stärkte den privata äganderätten, förklarar han.

– Samtidigt förekommer ju nepotism och korruption i det kinesiska systemet. Det kommer vara till nackdel för den ekonomiska tillväxten så småningom, eftersom investeringar inte går till de områden där avkastningen är som störst. Vi vet inte heller hur tillväxten skulle ha varit om Kina hade varit demokratiskt – den kanske kunde ha varit ännu större, säger Peter Fredriksson.

Pristagaren Daron Acemoglu uttryckte vid pressträffen en viss oro för dagens utveckling i USA och andra västerländska länder. Det finns en förtroendebrist där allt fler inte ser fördelarna med en demokrati.

– En lärdom som man kan ta med sig från deras forskning är att när en viss typ av institution har etablerat sig så är det svårt att förändra den, säger Peter Fredriksson.

– Om man halkar ner i demokratinivå så är det svårt att gå tillbaka.

Artikeln redigerades senast 14 oktober klockan 17:52 och redigeras löpande under dagen.