”Ekonomipristagarna har både inspirerat och provocerat”

Klas Rönnbäck är professor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet och har bland annat kolonialismens och slaveriets ekonomiska historia som fokusområden i sin forskning. Medan årets ekonomipristagare har använt kolonialismens olika skepnader som dataunderlag för att studera institutioners påverkan på välstånd har Klas Rönnbäck snarare gjort fördjupade och jämförande fallstudier. Han anser att pristagarnas forskning är både banbrytande och ifrågasatt.

– Det är inget överraskande val. Det är ju väldigt välciterade forskare som har genererat mycket debatt och diskussion. Att priset går till forskare som har uppmärksammat historia som ett möjligt sätt att studera ekonomi på – det välkomnar jag ju som ekonomhistoriker.

Finns det forskare som inte jublar denna dag?

– Ja, pristagarna har blivit ifrågasatta. Min läsning av mycket av deras forskning är att de har uppmärksammat viktiga frågor, men jag ser en hel del brister i deras empiriska undersökningar.

Vad är det som ifrågasätts?

– Det finns mycket diskussion om dataunderlaget som de har använt i några av sina mest kända artiklar. Det finns även kritik mot att de gör så kallad compression of history, alltså att de tittar på hur det såg ut för 200–500 år sedan och sedan drar paralleller statistiskt fram till hur det ser ut i dag, utan att titta på alla historiska förändringar som har skett däremellan. Så det är klart att det finns många som med all rätt har varit kritiska.

Varför är forskartrion värd att få ekonomipriset?

– De har uppmärksammat historiska institutioners roll för välstånd i dag. De har också använt metoder som varit vanligare bland ekonomer tidigare men som historiker och ekonomhistoriker inte använde sig mycket av innan. Deras forskning handlar om institutioners påverkan på den ekonomiska utvecklingen, och så använder de kolonialismens olika ansikten som en experimentbas.

Vilka metoder har varit banbrytande?

– De använde regressionsanalyser och stora dataset med historiska data tidigt. När flera av deras banbrytande artiklar kom i början av 2000-talet så var inte det så vanligt bland ekonomhistoriker, ännu mindre bland andra historiker. Genom att inspirera och provocera har de gjort att fler har sett möjligheterna med de här metoderna för historisk forskning.

Har du personligen använt dig av deras metoder och resultat i din egen forskning?

– I den meningen att deras forskning har blivit normerande. Om man ägnar sig åt forskning som rör kolonialismen måste man på något sätt förhålla sig till dem. Vad det gäller deras faktiska forskningsresultat så varierar det. Jag skulle säga att några av deras mest kända artiklar citerar man som ekonomhistoriker kanske mest just för att de var banbrytande vad gäller forskningsdesignen, inte så mycket för de faktiska empiriska resultaten. En del mindre kända verk är betydligt intressantare empiriskt.

Kan du ge exempel på deras mindre kända men mer intressanta studier?
– De har skrivit studier om specifika länder som Botswana och Colombia bland annat, som är rika och specifika i beskrivningen av historiska skeenden. Och där de inte gör några av de saker som kritiker har pekat på, som historiekompression.

I vilken mån hjälper pristagarnas forskning oss att förstå varför vissa länder är rika och andra är fattiga?

– De har försökt sätta siffror på sådant som en del ekonomhistoriker hade diskuterat tidigare när det gäller ekonomisk utveckling historiskt. Jag skulle säga att de absolut har bidragit till försöken att undersöka det här. Metoderna som sådana är intressanta, även om jag tycker att de empiriska undersökningarna har brister.