Fetmakirurgi minskar cancerrisk hos överviktiga diabetiker

Fetma ökar risken för cancer och diabetes typ-2, en sjukdom där kroppens celler blir resistenta mot insulin vilket leder till förhöjt blodsocker. Diabetes typ-2 har även i sig kopplats till ökad cancerrisk.

Tidigare forskning visar att fetmakirurgi, där magsäcken förminskas, generellt sett leder till lägre risk för cancer. I vilken utsträckning detta gäller patienter med både fetma och diabetes typ-2 har dock varit oklart.

Nu har forskare vid Göteborgs universitet undersökt frågan i en studie med 700 typ 2-diabetiker, varav drygt hälften genomgick fetmakirurgi.

De patienter som opererades löpte 37 procent lägre risk att drabbas av cancer under uppföljningstiden, som i genomsnitt var 21 år. Effekten gick inte att förklara med ålder, kön, utbildningsnivå, alkoholkonsumtion eller rökvanor.

För patienterna som lyckades hålla sin diabetes stången i tio år sjönk cancerrisken med hela 60 procent. Majoriteten tillhörde dem som fick fetmakirurgi, vilket är i linje med tidigare forskning som visar att kraftig viktnedgång är en central faktor för att bli fri från diabetes typ-2.
 
Varför cancerrisken sjönk mest hos de som blev långsiktigt diabetesfria är oklart. En hypotes baserad på tidigare forskning är att insulin kan spela en viktig roll, menar Kajsa Sjöholm, docent i molekylär medicin vid Sahlgrenska akademin och en av forskarna bakom studien.

– Den som får tillbaka sin diabetes behandlas ofta med insulin, och producerar själv mer av ämnet för att motverka den insulinresistens som finns i kroppen. Detta insulin, både utifrån och inifrån, skulle kunna påverka tillväxten av cancerceller.

Vissa som fick fetmakirurgi hade ändå kvar sin diabetes efter tio år. Forskarna tittade inte närmre på vad som utmärkte dessa patienter, men vet sedan tidigare att de som har haft diabetes typ-2 länge har lägre chans att bli av med den långsiktigt, även efter fetmakirurgi.

Mikael Rydén är professor i klinisk och experimentell fettvävsforskning vid Karolinska institutet. Han säger att studien bidrar med en värdefull pusselbit.

– Det unika här är den extremt långa uppföljningstiden, och att det bekräftar vad man tidigare har hypotetiserat. Resultaten talar starkt för att patienter med typ 2-diabetes och fetma ska behandlas aggressivt vid diagnos.

Han understryker dock att resultaten bör tolkas med försiktighet. Studien innefattade bara 142 cancerfall, och de totalt 700 deltagarna är i sin tur bara ett litet urval ur den större Swedish obese subjects-studien. Den inkluderar drygt 4 000 svenska patienter med fetma som rekryterades mellan åren 1987 och 2001 och följs än i dag.

Förhoppningsvis leder studien till att typ 2-diabetiker som genomgår fetmakirurgi följs upp mer noggrant under längre tid, säger Kajsa Sjöholm.

– Eftersom vi vet att många patienter återfaller krävs individbaserad uppföljning för att hjälpa dem att vara fria från sin diabetes på sikt.

Studien om fetmakirurgi, diabetes typ-2 och cancer är publicerad i tidskriften Diabetes Care.

Nu har forskare vid Göteborgs universitet undersökt frågan i en studie med 700 typ 2-diabetiker, varav drygt hälften genomgick fetmakirurgi.

De patienter som opererades löpte 37 procent lägre risk att drabbas av cancer under uppföljningstiden, som i genomsnitt var 21 år. Effekten gick inte att förklara med ålder, kön, utbildningsnivå, alkoholkonsumtion eller rökvanor.

För patienterna som lyckades hålla sin diabetes stången i tio år sjönk cancerrisken med hela 60 procent. Majoriteten tillhörde dem som fick fetmakirurgi, vilket är i linje med tidigare forskning som visar att kraftig viktnedgång är en central faktor för att bli fri från diabetes typ-2.

Varför cancerrisken sjönk mest hos de som blev långsiktigt diabetesfria är oklart. En hypotes baserad på tidigare forskning är att insulin kan spela en viktig roll, menar Kajsa Sjöholm, docent i molekylär medicin vid Sahlgrenska akademin och en av forskarna bakom studien.

– Den som får tillbaka sin diabetes behandlas ofta med insulin, och producerar själv mer av ämnet för att motverka den insulinresistens som finns i kroppen. Detta insulin, både utifrån och inifrån, skulle kunna påverka tillväxten av cancerceller.