”Fisket måste ta större hänsyn till klimatet”
Internationella regler för fiske går ut på att ge så stora fångster som möjligt. Reglerna borde ändras för att också gynna havets förmåga att ta upp koldioxid, skriver Niels Krabbe, forskare i havsrätt.
Haven är vår planets största kolsänka. Sedan början av den industriella revolutionen har världshaven slukat uppskattningsvis 40 procent av människans koldioxidutsläpp. Nya rön visar att fiskar och andra marina organismer binder en långt större andel av denna koldioxid än man tidigare har trott.
Växtplankton använder fotosyntesen till att ta upp koldioxid från atmosfären, och blir sedan föda för andra organismer. Fiskar längre upp i näringskedjan binder kol genom hela sin livscykel. När de dör lagras kolet i havsbottnens sediment. Stora arter och individer är särskilt effektiva när det gäller att binda kol.
I dagsläget tar fiskeriförvaltningen ingen hänsyn till den här typen av klimattjänster, alltså de positiva effekter som fiskbeståndet skapar för klimatet. I stället utgår beslut om fångst och kvoter från maximalt hållbart uttag. Det är en grundläggande princip i den internationella havsrätten. Den förbinder stater att producera största möjliga mängd fisk för mänsklig konsumtion.
I ljuset av de nya kunskaperna om fiskbeståndens klimattjänster borde fiskeförvaltningen reformeras så att den också tar hänsyn till klimattjänster. Fem åtgärder är särskilt viktiga:
1. Maximera havens upptag av kol
Den internationella havsrätten borde införa en ny princip: att få haven att binda så mycket koldioxid som möjligt. Och den principen bör väga lika tungt som den traditionella principen om maximalt hållbart uttag.
Detta skulle bidra till större fiskbestånd och därmed en ökning av biomassan. Ett starkare fokus på klimatet skulle också innebära särskilda ansträngningar för att främja tonfiskar och andra predatorer som är effektiva i att skapa negativa utsläpp.
2. Bevara stora och gamla individer
Alla aspekter av fiskförvaltning bör göra skillnad inte bara mellan utan också inom arter för att öka mängden stora och gamla individer i haven. Detta understryker betydelsen av att motverka så kallad high grading, som innebär att mindre värdefulla fiskar kastas överbord för att öka fångstvärdet. I stället borde fisket inrikta sig på mindre individer. Det kan ske till exempel genom selektiva fiskeredskap, och kvoter som bara tillåter fiske på individer upp till en viss storleksgräns.
3. Skydda ekosystem som fångar kol
Målet att bevara ekosystem för den biologiska mångfaldens skull borde kompletteras med klimatnytta. Det behövs ett särskilt skydd för biotoper som binder mycket kol och samtidigt bidrar till fiskreproduktionen, såsom mangrovesystem och ålgräsängar.
4. Begränsa fiskets indirekta effekter
Vid sidan om att påverka de fångade arterna kan fisket ha stora effekter på andra arter i ekosystemen som är värdefulla ur klimatsynpunkt, såsom valar. Det borde fiskeriförvaltningen ta större hänsyn till. Bland de konkreta åtgärder som behövs är en satsning på att ta fram mer selektiva redskap som motverkar bifångster.
5. Låt kolsänkor bli skyddsområden
Marina skyddsområden är ett effektivt sätt att skydda särskilt betydelsefulla kolsänkor. I sådana områden, där sediment och fiskbestånd binder stora mängder kol, borde trålning förbjudas. För närvarande styr andra intressen än klimattjänster vilka områden som skyddas. Detta borde ändras så att större områden med viktiga kolsänkor blir skyddade.
Kunskap baserad på vetenskap
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer
Inom den internationella rättsutvecklingen ligger särskilt fokus på att skydda områden ute i det fria havet. Ur klimatsynpunkt är det viktigare att få världens länder att inrätta marina skyddsområden i kustnära vatten.
Niels Krabbe
- Juris doktor och forskare vid juridiska institutionen på Göteborgs universitet.
- Mångårig erfarenhet av arbete med havsförvaltning på myndighetsnivå och havsrättsliga förhandlingar inom EU och FN.
- Försteförfattare till en vetenskaplig artikel i tidskriften Frontiers in Marine Science som förklarar betydelsen av en klimatreform av internationell fiskereglering.
Sammantaget skulle en klimatreform av havsrättens regler för fiske kunna bidra till att begränsa den pågående klimatförändringen – helt i linje med åtaganden inom Parisavtalet. Det skulle också bättre fånga bredden av målsättningar inom FN:s hållbarhetsagenda, inklusive målen att bekämpa klimatförändringar och att skydda hav och marina resurser.
En möjlig väg att göra verklighet av detta är att inleda förhandlingar om ett särskilt FN-avtal för hav och klimat under havsrättskonventionen. Men även utan en omfattande reform av det globala regelverket finns utrymme att bredda fiskeförvaltningen på regional och nationell nivå till att också främja klimatet.
