”Fokus på felanpassning drabbar de mest utsatta”

Klimatdiskussionen har fokuserat för mycket på ”maladaptation”, felanpassning, skriver professor Lisa Schipper tillsammans med en kollega i en färsk artikel i tidskriften Science. Det kan exempelvis handla om att satsa på bevattning i torra områden, som kanske underlättar för några bönder men tar vattnet från andra.

Ett exempel som gjorde Lisa Schipper intresserad av frågan var när hon gjorde fältarbete för sin doktorsavhandling i El Salvador, i ett område som drabbats hårt av översvämningarna efter orkanen Mitch 1998. Här byggdes barriärer som skulle stoppa floden från att svälla över sina breddar, men barriärerna skapade nya problem. Dels blev skördarna sämre när marken inte längre översvämmades av näringsrikt vatten, som den alltid gjort tidigare, och dels flyttade fler människor närmare floden eftersom de kände sig trygga med barriärerna. Det var dock en falsk trygghet eftersom flera av barriärerna rasade i jordbävningar.

Lisa Schipper fortsatte att forska inom klimatanpassning och har till och med, mot sin vilja, kallats ”queen of maladaptation”. Hon har blivit inbjuden att hålla föredrag över hela världen om felanpassning, bland annat för svenska SIDA.

– Samtidigt hörde jag representanter för utvecklingsländer uttrycka under de årliga klimatsamtalen i Bonn att de inte ville diskutera det. Först blev jag lite förvånad, men jag insåg ju sedan att det blir svårt att få finansiärer att vilja satsa på anpassningsprojekt när det hela tiden pratas om misslyckanden.

Självklart är det viktigt att titta på saker som går fel och dra lärdomar, men Lisa Schipper tycker att det är dags att skifta fokus.

– Det finns alltid en risk för felanpassningar, och det är inte alltid lätt att mäta vad man uppnår, men det har tagit oproportionerligt stor plats i diskussionen och förmodligen hejdat viktiga projekt.

Debatten om anpassning kontra begränsning av utsläpp har funnits i klimatforskarvärlden sedan 1980-talet, och till en början såg många ”anpassarna” som bakåtsträvare, som förespråkade att fortsätta släppa ut växthusgaser men anpassa sig efter deras effekter. Gradvis har det blivit mer och mer accepterat att prata om anpassning, och det finns inte längre ett antingen eller, vi behöver göra både och enligt Lisa Schipper. Förra året publicerades en studie i Nature som pekade på att om utsläppen fortsätter som idag kommer en tredjedel av jordens yta att vara i stort sett obeboelig för människor i slutet av det här århundradet.

– Klimatförändringarna drabbar redan miljoner människor i fattigare länder som inte har skapat de här problemen, och vi kan inte bara låta dem lida.

Enligt Parisavtalet är det lika viktigt att finansiera klimatanpassning som utsläppsbegränsning, och vikten av anpassning har vunnit mark de senaste åren, men utifrån diskussionerna på årets COP29 verkar det bli ett bakslag för ekonomiskt stöd för anpassning, tror Lisa Schipper. 

Hon pekar på  att felanpassningar ofta handlar om att man ofta väljer snabba tekniska lösningar istället för att se de stora sammanhangen – vilka människor som är sårbara och varför. I fallet med översvämningarna i El Salvador var många av de drabbade inflyttade före detta guerillamedlemmar som tilldelats mark av regeringen. De visste inget om de återkommande översvämningarna och fick ingen information om hur de kunde leva med dem – exempelvis genom att bygga hus på pålar.