Fornfynd i våtmarker fyller kunskapslucka i norr

För hundra år sedan gjorde arbetare som dikade ut en myr i Kalvträsk i Västerbotten ett häpnadsväckande fynd – i våtmarken låg ett par skidor och en stav. De visade sig vara över 5 000 år gamla och är de äldsta bevarade i världen. Men det har varit glest mellan sådana fynd, vilket länsstyrelserna nu hoppas kunna råda bot på.

I ett första steg har arkeologer sökt igenom befintliga fynd i databaser för att hitta platser för eventuella framtida utgrävningar, bland annat där intressanta fynd tidigare gjorts.

– Det handlar om att vi ska få en bättre utgångspunkt på lång sikt för att kunna förvalta fornlämningarna i Norr- och Västerbottens län. Vi behöver ha en bild av hur vi vill att arbetet ska utföras och när vi ser att vi saknar angelägna underlag så tar vi fram sådana, säger Dag Lantz, arkeolog och antikvarie på länsstyrelsen i Västerbotten.

Kartläggningen görs bland annat för att exploateringar ökar i områden som tidigare inte bebyggts. De få exploateringarna är en viktig orsak till att nordlänen är betydligt mindre utforskade arkeologiskt än landets södra delar. Men oavsett sådana planer är huvudskälet att ge underlag för att bedöma när arkeologiska undersökningar kan bli aktuella.

– Det handlar mer om den generella kunskapsutvecklingen där våtmarkers potential för arkeologiska kontexter har uppmärksammats under senare år. Ett sådant kunskapsunderlag har tagits fram bland annat i Örebro län, säger Dag Lantz.

I våtmarker som torvtäkter och igenvuxna sjöar kan man tack vare den syrefattiga miljön hitta föremål av förgängliga material som trä och växtfibrer, men även ben och horn som bryts med i sura jordar. Vid en liknande kartläggning i Örebro var stockbåtar och andra vrak vanliga fyndtyper i arkiven, men även kavelbroar byggda av stockar samt redskap som ljuster- och harpunspetsar av horn. Också vapen offrade i sjöar och mossar förekom.

Undersökningen i norr ska ge underlag för eventuella framtida grävningar, på lång sikt. Den första kartläggningen har gjorts i samarbete mellan Arkeologerna vid Statens historiska museer och Skellefteå museum. I detta första steg, som slutfördes sista november, tittade man enbart i digitaliserade arkiv, enligt projektledaren Anna Plikk, kvartärgelog vid Arkeologerna.

– Ibland finns angivelser om att fynden är från dikesarbete eller myrmark, men man kan också behöva söka på vissa typer av ”våtmarkstypiska” sökord som trä, lösfynd med mera, och sedan göra en sökning på fynden mot en karta över våtmarkernas utbredning.

Förutom myrar och andra sankmarker har arkeologerna sökt på uppgrundade vikar, torvtäkter och platser som dikats ut. Men det är bara en liten del av ett mycket stort material.

Materialet kan också utgöra underlag för kulturmiljöer kan hanteras vid eventuell restaurering av tidigare våtmarker. I början av 2025 ska länsstyrelserna ta ställning till vidare behandling av frågan.