”Forskare måste kunna följa vad unga gör på nätet”

Jullovet är i full gång och många unga tillbringar en stor del av sin lediga tid i digitala rum. Internetstiftelsens rapport Svenskarna och internet visar att 97 procent av unga födda på 00-talet använder sociala plattformar dagligen.

En av samhällsdebattens största frågor är hur vårdnadshavare och skola ska förhålla sig till barns digitala liv. Trots det saknas det tillräcklig med kvantitativ forskning på barn och internet. Inom andra forskningsområden kan utmaningen med kvantitativa studier handla om brist på data, men när det gäller barns liv på internet finns det gott om data. Det är bara det att sådan data används mer i kommersiella syften, och inte i tillräcklig utsträckning tillgängliggörs för forskning. 

Den forskning som görs idag om barn och ungas digitala liv, baseras i dagsläget främst på ungas egna upplevelser genom enkätundersökningar. Undersökningarna är viktiga, och vi är de första att säga att barn och ungas egna röster behöver få komma till tals. Men ur ett samhällsperspektiv behöver barn och ungas egna röster kompletteras med forskning som följer barn i deras digitala miljöer över tid. Det är först med databaserade studier över tid, som vi kan få en helhetsbild, inte minst eftersom utvecklingen sker snabbt och är svår att förutsäga. Vår förhoppning är att med en mer omfattande tillgång till data får vi som samhälle stöd i vetenskapen för att utforma en digital värld där barn och unga får utvecklas och vara trygga. 

Det har fattats politiska beslut för att underlätta tillgången till data i forskningssyfte. I år röstades EU-lagstiftningen Digital services act igenom för alla EU:s länder. Den innebär bland annat att plattformsbolag är skyldiga att tillhandahålla anonymiserade data till forskning från sina plattformar. Detta innebär att forskning på data möjliggörs och vi hoppas att det kommer märkas även i praktiken.

Förutom att följa lagkraven bör plattformarna aktivt underlätta och möjliggöra tillgång till data för forskning. Vi hoppas att delningen inte bara sker av tvång utan också av insikt om vikten av att bidra till forskningen. Plattformarna behöver förstå att tillförlitlig och underbyggd forskning är avgörande för att kunna skapa säkra och utvecklande digitala miljöer för barn och unga samt en positiv samhällsutveckling.

Detta kräver dialog mellan forskare och plattformsbolag för att ringa in vilken typ av data som finns, vilken typ av data som är relevant och för att hanteringen av data ska ske enligt god forskningsetisk sed. Ett samarbete mellan plattformsbolag och forskning är därför oerhört viktigt för att vi tillsammans ska kunna få insikter och goda råd baserade på vetenskaplig forskning inom området barns digitala liv.

Vi vet att det är ett komplext fält som forskningen nu står inför. Tidigare utmaningar när det gäller att få tillgång till data, samt fortsatta svårigheter att få en överblick av den, bidrar till komplexiteten. Vi kan också konstatera att det krävs omfattande resurstillskott för att forskningen ska kunna genomföras. Här ser vi stora möjligheter för plattformarna att bli mer proaktiva, stödja forskning och bidra till en positiv samhällsutveckling.

Det är värt att påminna om varför tillgången på data, och forskning baserad på den, är så viktig. Internet och allt som sker där kan berika barn och ungas liv. Det är tillfälle för nöje, sociala relationer och kunskap. Men det finns också en baksida. 

Kunskapssammanställningen Digitala medier och barns och ungas hälsa visar att digital medieanvändning kan leda till sömnproblem, depressiva symtom och negativ kroppsuppfattning. Vi vet att det finns en påverkan på barn och ungas liv och hälsa, men vi vet ännu inte mer specifikt vad de möter, vad av det som påverkar dem positivt eller negativt, och därför kan vi heller inte dra slutsatser om vad som krävs för att minimera de skadliga effekterna av nätet och maximera den potential som finns. 

Vi som skriver under denna artikel är oroliga för konsekvenserna av att forskningen ligger långt efter den digitala utvecklingen. Innan vi skapade en digital värld för våra barn och unga, borde vi ha ställt frågan hur den påverkar dem, och vad som behövs för att göra det till en plats där barn och unga kan vara trygga och utvecklas positivt. Vi borde ha avsatt resurser för att följa utvecklingen. Det är ingenting vi vill behöva sätta på en önskelista många år senare. Men nu ser vi att det verkligen behövs, och därför agerar vi. Alla vi som värnar barn och unga välmående, tillsammans med forskare samt aktörer inom digital utveckling, behöver tillsammans se till att det blir verklighet. Det ligger i allas intresse att såväl samtalet om digitaliseringen som digitaliseringen i sig bygger på vetenskap. 

Helene Öberg, generalsekreterare för Prinsparets stiftelse

Jannike Tillå, SVP Communications and public benefit på Internetstiftelsen

Lisa Kaati, docent på institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet

Nazar Akrami, professor på institutionen för psykologi vid Uppsala universitet

Sandra Wissting, senior projektledare på RISE – Research institutes of Sweden