När SVT-dokumentären Smalast vinner om ätstörningar fick stort genomslag i våras var det många på sociala medier som reagerade på att inga killar var med. Tiktok-kreatören Martin Skålander var en av dem. Det ledde till uppföljaren Starkast vinner där han och några andra killar berättar om hur de tog sig ur sin ätstörning. 

– Ätstörningen var så stark. Det var maskerat bakom: ”Ja, men det här klarar jag själv.” Sen gick det så långt att mina föräldrar tvingade mig till en klinik för sluten heldygnsvård för vuxna där läkaren sa: ”Du måste komma in, annars kommer du inte att klara dig”, berättar Martin Skålander.

Socialminister Jakob Forssmed har sett den nya dokumentären och tycker att det är bra att den gjorts.

– Den blev ett synliggörande att det här är ett problem som drabbar både tjejer och killar. Det ligger i linje med den ambition som regeringen har i vår nationella strategi för psykisk hälsa: att minska stigmat kring psykisk ohälsa, säger han till Forskning & Framsteg.

De nationella riktlinjerna med 38 rekommendationer för vård vid ätstörningar presenterades förra året. Syftet är att öka kunskapen hos personalen inom vård- och omsorg och förbättra ätstörningsvården.

Ata Ghaderi är professor i klinisk psykologi vid Karolinska institutet. Han påpekar att riktlinjerna inte är lika detaljerade som exempelvis Storbritanniens.

– De tar det från början till slut och tittar på hela spannet. Här har man valt att fokusera på ett antal centrala frågor av resursskäl, så vissa saker kanske inte framkommer lika tydligt.

Men Ata Ghaderi tycker ändå att riktlinjerna är ett bra första steg för en mer jämlik ätstörningsvård i Sverige.

– Det skapar en ram så att alla enheter i stort sett följer samma modell, och det kan bidra till att öka kompetensen.

Han säger också att regeringen behöver tillgängliggöra medel så att riktlinjerna ger effekt.

­– Riktlinjerna i sig är verkningslösa om de inte kan implementeras och för implementering krävs resurser. Det tar tid att utbilda personal i de adekvata behandlingsmodellerna, det är den främsta utmaningen.

Rätt kompetens skapar förutsättningar för att personer lättare ska kunna söka hjälp.

Det finns redan i dag olika tillvägagångssätt som sänker tröskeln till att kontakta vården. Man kan till exempel skicka en egen anmälan till specialistenheten på de flesta ställen i landet, och behöver alltså inte gå via vårdcentralen eller psykiatrin.

– Men då måste det finnas resurser för att ta hand om de patienterna, de ska inte behöva vänta i två år, säger Ata Ghaderi.

När regeringen nu satsar på ätstörningsvården vill Jakob Forssmed se att den används till sin fulla kapacitet och att patienter i högre grad remitteras till den högspecialiserade vården.

– Det är ett problem att regioner inte gör det, och det är därför vi specifikt satsar på ätstörningsvården. Vi satsar 100 miljoner kronor per år för att se hur vi kan utveckla den, säger han.

Jakob Forssmed betonar att en viktig del av att förebygga ätstörningar, speciellt hos killar, är att minska stigmat och öka kunskapen.

– Att öka medvetenhet om vem som kan drabbas av ätstörningar och psykisk ohälsa är naturligtvis en del i detta. Vi satsar på resurser till organisationer som jobbar för att ta ned stigmat kring psykisk ohälsa.

Mia Ramklint, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Uppsala universitet, menar att en av åtgärderna till att förebygga ätstörningar är att jobba för en ökad medvetenhet.

”Om stigmat minskar kommer förhoppningsvis fler att söka hjälp. Pojkar och män är ju generellt sämre på att söka vård, oavsett vad det handlar om”, skriver hon i ett mejl till Forskning & Framsteg.

Ata Ghaderi poängterar att media har en central roll att spela i att sprida kunskap om ätstörningar, genom att skapa förståelse för de här problemen. Den genetiska sårbarheten är en viktig faktor i uppkomsten av ätstörningar, något som Forskning & Framsteg berättat om tidigare.