Fossil avslöjade uråldrig simmare
Forskare från Kanada har upptäckt en helt ny art, utifrån ett 500 miljoner år gammalt fossil. Djuret var enormt för sin tid – och skvallrar om ett komplext och mångfaldigt ekosystem.
För drygt en halv miljard år sedan, under perioden kambrium, simmade en hittills oupptäckt art runt i våra hav. Nu har mänskligheten fått stifta bekantskap med dess fossil, från fyndplatsen Burgess Shale i de kanadensiska Klippiga bergen.
Den nya arten tillhör ordningen Radiodonta, en sorts utdöda primitiva leddjur. De hade en avlång, flexibel kropp med en serie ”simfenor” samt en hålformad mun omgärdad av tänder, med klor på vardera sida.
Mer specifikt räknas arten till familjen Hurdiidae, som utmärker sig med överdimensionerade, sköldbeklädda huvuden. Sannolikt gled djuret över havsbotten och kammade igenom den med sina klor i jakten på mat.
Större än andra djur från perioden kambrium
Trots att djuret ”bara” uppskattas vara drygt en halvmeter lång är dess storlek anmärkningsvärd, och arten fick namnet Titanokorys gainesi som syftar på titanerna, jättelika gudomliga väsen som förekommer inom grekisk mytologi. Fyndet är både ett av de största inom sin familj, och från kambrium som period.
– Storleken måste sättas i relation till flesta andra djur från kambrium, som generellt inte var större än min tumme – och i många fall inte ens min tumfingernagel, säger Jean-Bernard Caron, som är paleontolog vid Royal Ontario Museum, och en av artikelns författare.
Fynden pekar på att ekosystemet under denna period kan ha haft en större mångfald än vad forskare tidigare har trott. Det menar Graham Budd, som är professor vid Uppsala universitet och själv forskar om djurlivet under kambrium.
– Generellt innebär förekomsten av stora rovdjur att ekosystemet ”under dem” är relativt komplext, för att kunna producera all mat rovdjuren behöver. Fynden i studien tyder på att det fanns en hög grad av biologisk mångfald redan under kambrium, vars djurrike är bland de tidigaste vi känner till.
Rekonstruktionen delvis en gissningslek
Illustrationerna av hur Titanokorys gainesi kan ha sett ut bygger dels på dess fossil, men även kvalificerade antaganden utifrån andra fynd, säger Jean-Bernard Caron.
– Ju större djur, desto mindre chans att göra kompletta fynd. För Titanokorys har vi bara hittat huvudskölden, munnen, klorna och delar av gälarna. Däremot finns kompletta fossil från samma fyndplats av den mindre släktingen Cambroraster falcatus.
Hur hade Titanokorys kommenterat era fynd, om den var med oss här i dag?
– Den hade nog varit förvånad över färgerna vi valde! Vi vet ingenting om dem, och det finns ett stort mått av kreativ frihet hos illustratörerna. Kanske var den mer färgglad, eller ännu mer kamouflerad? Men generellt hade den nog varit glad, då vi ger dessa varelser ett sorts ”andra liv”.
Studien är publicerad i tidskriften Royal Society Open Science.
Kunskap baserad på vetenskap
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer