Gamla nyheter utmanar schablonbild av Majorna

På 1700-talet hade Göteborgs förmögna sommarnöjen i Majorna på Älvsborgs kungsladugårds marker. Med industrialiseringen och hamnstadens snabba framväxt flyttade människor från olika samhällsklasser och yrkeskategorier in – sjömän, hamnsjåare, industriarbetare och andra som inte hade plats eller råd att bosätta sig inom stadens gränser.

På 1840-talet växte en bild av området som stökigt fram. Inflyttning och urbanisering bidrog till bostadsbrist – men bland stadens borgare var det en inte ovanlig uppfattning att fattigdom och trångboddhet berodde på låg moral, oordnat leverne och alkohol.

Schablonbilden blev långlivad, trots att motbilder fanns redan under 1800-talet. Tidningsartiklar om de många bränder som drabbade de fattiga i Majorna under 1800-talets andra hälft gav utrymme för fler berättelser än den stereotypa bilden med trashankar, sjöbusar och kriminella element. I sin avhandling visar forskaren Martina Hjertman vid Göteborgs universitet med hjälp av samtida nyhetsartiklar och reseskildringar bland annat att stadens och förstadens brandkårer samarbetade, att även mindre bemedlade kunde vara försäkrade och att informell hjälpverksamhet skapades via tidningarna.

Bränder i förstäderna har uppmärksammats mindre i forskningen än stadsbränder. Att studera brändernas sociala effekter kan därför bidra till ny information om stadslivet.

– Studerar man historiska tidningar ser man att bränderna i Majorna fick inkluderande effekter som överskred gränser både i stadslandskapet och över klasser. Stadsrummet blev större, säger Martina Hjertman.

Med sin avhandling lanserar hon begreppet tidningsarkeologi. Det är en metod inspirerad av amerikansk forskning som går ut på att ställa arkeologiska frågor kring uppgifter i äldre press. Tack vare det senaste årtiondets digitalisering av stora tidningsarkiv går det att söka bredare än vad som varit möjligt med mikrofilm och tidningslägg.

Inom tidningsarkeologi fokuseras intresset, liksom i arkeologin, på materiella och rumsliga företeelser – i synnerhet de obesuttnas historia.

Också den populära genren reseskildringar, som på 1800-talet började riktas mot mer närliggande områden än djungler och polartrakter, bidrog till schablonbilden av Majorna som ett stökigt område. Stadens utkanter beskrevs ofta som kulturellt avvikande och bilden av att förstäderna var problematiska förstärktes under 1860- och 1870-talen.

– Det nya då är att rummet i sig blir en förklaring, vilket inte synts tidigare. Människors beteenden förklaras utifrån geografiska tillhörighet: ”Vi kunde inte förvänta oss annat beteende av personer från Majorna”, säger Martina Hjertman.

Men samtidigt förde tidningarna fram en empatisk motbild, där dåliga bostäder, låga löner och människor som behöver hjälp förklaras med strukturella problem. Där får röster från arbetarklassen också utrymme och även mer radikala åsikter i samhällsfrågor förekom.

– Om vi lyssnar noga på dessa kan vi få en mer nyanserad bild. Att studera tidningarna utifrån arkeologiska perspektiv kan ge nya inblickar i den byggda miljön och sociala praktiker som inte avsatt spår som kan grävas fram ur marken, säger Martina Hjertman.