Genteknik avslöjar älgens förflutna
En tålig art med förvånansvärt lite inavel, och som flyttat till varmare breddgrader när inlandsisen brett ut sig. Det är några av fynden från den första heltäckande kartläggningen av älgens genom.
Bild: Getty images
Forskare har för första gången kartlagt hela arvsmassan hos Alces alces, den europeiska älgen. Referensgenomet innehåller artens samtliga dna-sekvenser och bygger på flera analyser av muskelvävnad insamlad år 1980 från en älg i Gävleborg.
– Att jämför referensgenomet med redan tillgänglig genetisk data lät oss spåra hur arvsmassan förändrats över tid. Vi kunde även rekonstruera hur populationen ökat och minskat i storlek, säger David Díez-del-Molino, som forskar om paleogenetik vid Naturhistoriska riksmuseet och är en av forskarna bakom studien.
Återblicken tiotusentals år bakåt i tiden avslöjade att populationen minskat under perioder då istidens inlandsis brett ut sig – men inte på grund av att älgarna slagits ut. Istället tycks hela populationer ha rört sig söderut. Deras ättlingar har sedan återvänt när Norden tinat upp.
– Älgen verkar ha varit mycket rörlig och kunnat klara sig i vitt skilda miljöer. Resultaten tyder på att förfäderna till dagens svenska älgar kan spåras till Centraleuropa under den senaste istiden.
Oväntat lite inavel
Sedan tidigare vet man att älgen under flera perioder varit starkt hotad i Sverige, bland annat så sent som på slutet av 1700-talet. Forskarna väntade sig därför att se tydliga tecken på inavel i genomet – inte minst då tidigare forskningsresultat pekat åt det hållet.
– Vi hittade en del inavel men var både förbryllade och förvånade över den stora graden av genetisk variation hos den skandinaviska älgpopulationen. På det sättet motsäger våra resultat tidigare forskning, men fler kartlagda genom kommer att hjälpa oss att reda ut hur det ligger till.
Referensgenomet ska även komma till nytta i framtiden, inte minst i relation till den utbredda älgjakten.
– Vi behöver veta att jakten inte påverkar populationens långsiktiga överlevnad. Att spåra utvecklingen av inavel och genetisk mångfald låter oss se om vi jagar för mycket, eller om arten klarar större jaktkvoter. Vi tror att referensgenomet är nyckeln till denna form av monitorering, säger David Díez-del-Molino.
Studien är publicerad i tidskriften BMC Genomics.
Kunskap baserad på vetenskap
Prenumerera på Forskning & Framsteg!
Inlogg på fof.se • Tidning • Arkiv med tidigare nummer
