Gyttja gömde unika stenåldershus

Innan jordbruket etablerades cirka 4.000 år före vår tideräkning levde jägare och samlare i enkla hyddor som inte krävde stor möda att bygga, eftersom de drog vidare och följde jaktbyten efter säsong. Det är den traditionella bilden av hur de levde, vilket spår av små runda hyddor bekräftat i arkeologiska utgrävningar genom åren.

Men den uppfattningen ställs på ända efter fyndet av lämningar från omkring 60 byggnader som nyligen gjordes i området Ljungaviken i Sölvesborg. De har daterats till cirka 6500 före Kristus. Arkeologerna, som överväldigats av fynden, har just börjat gräva sig ned mot botten av det lager gyttja som då sköljde in från havet, begravde och bevarade bosättningen på totalt 1.500 kvadratmeter.

Mycket tid har lagts på att bygga husen

– Sådana här hus från denna tid har inte hittats någon annanstans. De är fyra–fem gånger så stora som de vanliga hyddorna, och fyrkantiga. Vi har hittat de nedtrampade jordgolven i husen, och just i dag när vi kommit lite längre ner ser vi ganska stora hål efter bärande stolpar och avtryck av timmerstockar som legat längs väggarna, säger grävledaren Carl Persson från Arkeologerna, som är Historiska museets grävfirma.

Intill flera av de framgrävda golvytorna finns spår av stora härdar. Arkeologerna vet ännu inte om de fanns i separata byggnader eller satt ihop med husen. Men mönstret är tydligt, samma sak upprepas från hus till hus.

Den sammantagna bilden är att de som bodde på platsen lagt ned mycket jobb på att bygga sina hus, förklarar Carl Persson.

– Det är minst 1.500 år innan jordbruket kom, så det var verkligen jägare och samlare som levde här. Det är ganska många hus, även om alla hus inte var samtida. Det ger en annan bild än den vanliga, att de levde i lättrörliga små grupper. De har lagt ned mycket energi på att bygga dessa hus, investerat tid på dem.

Carl Persson gissar att husen byggdes för övervintring. De stora härdarna behövdes kanske under den kalla årstiden.

Byn blev dramatiskt begravd i gyttja

Platsen har daterats med kol 14-analys av framför allt trämaterial i gyttjan. Den sköljde in från havet men hur det gick tillär ännu en obesvarad fråga. Kanske uppstod en flodvåg när vattnet från Kattegatt bröt in och öppnade Öresund. Då bildades det så kallade Littorinahavet – en föregångare till Östersjön – vilket skedde kring den tid som lämningarna daterats till, enligt Carl Persson.

Flera saker tyder på att byn begravts i ett närmast dramatiskt skede. Om havet hade stigit långsamt skulle spåren efter hus och andra anläggningar ha suddats ut, bit för bit. Men nu finns alla spår kvar. Arkeologerna ha tagit 120 nya prover för kol 14-datering, vilket kommer att ge en mer precis bild av när olika saker skett.

– När E22 drogs om 2011 hittades flera hyddor från samma tid, och jag tror att det kommer att hittas fler i hela östra Blekinge. Det vi kan säga redan nu är att det gått jäkligt snabbt. Hela Östersjön måste ha stigit snabbt, vi har ingen annan förklaring just nu.

Ett annat mysterium är varför inte bärande stolpar och liggande väggtimmer bevarats när de begravdes i en meter gyttja. I sådan syrefattig miljö brukar trä bevaras. Det talar också för ett hastigt förlopp där trävirke sköljts bort med kraft.

Grävningarna pågår till den 15 augusti, varefter ett bostadsområde ska byggas på platsen.