Här samlades stenålderns skåningar för samkväm

– Det här är fantastiskt! Ett genombrott för neolitisk forskning i Sverige, säger arkeologen Magnus Artursson, projektledare på Arkeologerna vid Statens historiska museer.

Han pratar om samlingsplatsen vid Hammar öster om Kristianstad som är en av de första i sitt slag som hittats i Sverige, med en komplexitet och utformning som tidigare bara är känd från Danmark och kontinenten. Bland annat har man hittat en höjd omgiven av gropar och en stensatt kant till ett nu uttorkat kärr med offrade föremål.

– Här har man samlats i sociala sammanhang och ritualer, slaktat djur och ätit köttet, tillverkat redskap och satt ner offer i form av keramikkärl. Det är 1,4 meter djupa kulturlager där föremål bevarats exceptionellt väl. Det är mycket ovanligt, säger Magnus Artursson.

I området finns flera kända boplatser och två gånggrifter, det vill säga gravar i kammare byggda av stora stenar och block. Under neolitikum, bondestenåldern, och framåt var Kristianstad ett centralområde, framhåller Magnus Artursson.

Den typ av samlingsplats som hittats brukar kallas Sarupanläggningar efter en fyndplats i Danmark, där en udde korsas av stora avlånga gropar.

– Här verkar det som att groparna ligger i en halvcirkel runt en liten höjd, vi tror att detta varit en samlingsplats med en mängd olika aktiviteter, säger Magnus Artursson.

Bara två liknande platser har tidigare hittats i Sverige, i Stävie i Skåne och Kärragård i Halland, men ingen av dem har grävts ut fullständigt. Därför är Hammar en mycket spännande plats, anser arkeologen Karl-Göran Sjögren vid Göteborgs universitet, specialist på neolitikum.

– Det är fina fynd och arkeologerna här har chansen att gräva ut hela anläggningen, säger han.

Bland fynden finns ett stort antal flintskrapor, som kan ha använts för att bereda hudarna av djur som slaktats på platsen. Genom att analysera slitspåren kan arkeologerna få reda på hur de använts mer i detalj.

Slaktavfallet med ben har också lagts ned i kärret, tillsammans med keramikkrukor. Att ben knäckts och märgen tagits ur visar att man ätit djurens kött.

Bland fynden finns också redskap och pilspetsar av flinta samt benföremål som fiskekrokar och en tryckstock. Den användes för att med precision trycka loss flisor ur flintastycken vid tillverkning av vassa spån till bland annat pilspetsar och tillverkades av kapat hjorthorn.

På botten av det före detta kärret hittades också en träkonstruktion, som kan ha varit del av en brygga eller spång ut i våtmarken.

På kontinenten kallas samlingsplatser av samma typ för causewayed enclosures, och de största är över 100 hektar stora. De är därmed de största strukturer som byggts under neolitikum. I Tyskland och Västeuropas dateras de till cirka 4 500 f. Kr., vilket är ungefär 1 000 år före anläggningarna i Norden.

Arkeologerna vid Hammar har undersökt en yta på 15 000 kvadratmeter och avslutar sin grävning inom kort. Under vintern ska fyndmaterialet analyseras för bland annat datering, omfattning och komplexitet. Via länsstyrelsen har arkeologerna sökt medel ur Riksantikvarieämbetets särskilda kassa för exceptionella fynd för att kunna fortsätta gräva under nästa år.

– De här fina fynden kommer att ge oss en inblick i sociala livet på bondestenåldern. Det blir ännu en viktig pusselbit i det stora neolitiska pussel vi bygger, säger Magnus Artursson.