Vad kännetecknar en hitlåt? Det vill skivbolag veta så att de skriver kontrakt med rätt artister och släpper rätt singlar. Andra som undrar är radiostationer och förstås låtmakarna själva. Miljontals kronor finns att tjäna för den som får en fullträff på listorna.

Forskare har försökt besvara frågan genom att analysera enorma mängder musikaliskt material. Men den vetenskapliga artikeln Hit song science is not yet a science konstaterade 2008 att dataprogram inte kan förutsäga vilken låt som kommer att bli en stor hit. Av allt att döma gäller den slutsatsen fortfarande.

En bidragande orsak tycks vara att slumpen spelar en inte oväsentlig roll. Ett övertydligt exempel är när Roxette först misslyckades i USA men sedan fick sitt amerikanska genombrott på grund av en utbytesstudent som tog med sig skivan med The Look hem till Minnesota. Slumpfaktorn har studerats vetenskapligt av forskare som låtit grupper av försökspersoner lyssna på nya låtar med okända band. Det visade sig att olika grupper skaffade sig helt olika favoriter bland låtarna.

Däremot kan forskningen om hitlåtar allmänt beskriva vad som kännetecknar bästsäljande popmusik och hur detta förändrats över tid. En väldokumenterad förändring i popmusiken efter millennieskiftet är tonartshöjningens snabba försvinnande. När Carola vann Eurovision Song Contest, ESC, 1991 med Fångad av en stormvind blev ingen i publiken förvånad över hennes plötsliga höjning en helton inför tredje refrängen. Det hade varit mer udda om hon låtit bli.

I flera decennier var tonartsbytet ett pålitligt knep för att tillföra ny energi i slutet av en låt, både i och utanför ESC. Det har använts av Whitney Houston, Michael Jackson, Bon Jovi och många andra. Men under 00-talet försvann fenomenet nästan helt. Taylor Swifts Love Story från 2008 är ett ovanligt sent exempel och kan få markera erans slutpunkt. Efter Serbiens vinst i ESC 2007 har ingen låt med tonartshöjning vunnit tävlingen och 2023 rapporterade organisationen lite förbluffat att höjningar saknades helt i startfältet.

– Musikaliska trender föder motreaktioner. När något börjat dala i popularitet kan det ofta gå fort utför, säger Jan-Olof Gullö, professor vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, som forskar om musikproduktion och den musikaliska mylla där hitlåtar uppstår.

En annan tydlig förändring över tid är att dagens hitmusik i större utsträckning går i moll. På 1960-talet utgjorde låtar i dur runt 85 procent av topplaceringarna på den amerikanska hitlistan Billboard Hot 100. På 00-talet hade andelen sjunkit till drygt 40 procent. I ESC har bara två rena durlåtar vunnit de senaste tjugo åren (Azerbajdzjan 2011 och Belgien 2017).

Billboardstatistiken visar också att låtarna sedan 1960-talet i genomsnitt blivit långsammare och längre. Introt i hitlåtar har däremot krympt från drygt 20 sekunder i snitt på 1980-talet till bara 5 sekunder på 2010-talet.

Det är lätt att tolka trender i musiken som uttryck för förändringar i tidsandan. Som att dystrare tider ger mer mollåtar. Och nog är väl kortare intron en anpassning till en otåligare samtid? Inte nödvändigtvis, menar Jan-Olof Gullö.

– Musik speglar alltid sin tid, men kanske inte precis så som vi tror. Vi kan studera hur musiken förändras men vi ska vara väldigt försiktiga med att peka ut orsaker, säger han.

Alternativa förklaringar till att intron blivit kortare skulle till exempel kunna vara att musiker och skivbolagsdirektörer tror att dagens publik kräver det. Eller att strömningstjänster och nya lyssningsvanor gör att låtar i mindre utsträckning anpassas för radio.

Standardstrukturen för en poplåt skulle kunna formuleras ungefär: intro, vers, förrefräng, refräng, därefter repetitioner samt ett avbrott med något annorlunda, ett så kallat stick. Skuren på en annan ledd kan låten delas upp i lager som melodi, harmonier, rytm, sångtext och sound.

För alla dessa lager och byggstenar finns konventioner som publiken är bekant med. Till exempel vilka instrument och ljud som hör hemma i en poplåt, att en refräng ska vara mer intensiv än versen eller att fyra specifika ackord passar ihop – något som den australiska humor/musikgruppen Axis of Awesome utvecklar i ett viralt klipp från 2009.  I relationen till alla dessa regler framträder hitlåtens paradox: den blir lättlyssnad genom att följa konventionerna, men väcker intresse genom att göra avsteg från dem.

– Musik måste överraska, annars känns den som något vi redan har hört, sammanfattar Jan-Olof Gullö.

Det annorlunda som får en ny låt att kännas ny kan exempelvis vara en ljudbild vi inte väntat oss, en originell melodi eller en annorlunda struktur.

Att en låt måste bryta mot det invanda för att bli intressant och uppskattad är anledningen till att vi inte har sett en flodvåg av hittar skrivna av AI, menar Jan-Olof Gullö.

– AI är bra på att gör det förväntade, vilket blir slätstruket, säger han.

Större potential har AI gissningsvis i motsatsen till hittar: lågprismusik för utfyllnad, utan krav på originalitet.

Kraven på överraskning och förändring gör hitlåten till ett rörligt mål som inte låter sig sammanfattas i en manual. Den som söker ett framgångsrecept för hittar bör snarare studera faktorerna runt låtar som slagit: upphovspersonerna och sammanhanget, menar Jan-Olof Gullö.

– Gemensamma nämnare för framgångsrika hitmakare är vanligen att de lever för musik, arbetar väldigt mycket och drivs av inre motivation, inte att tjäna stålar, säger han.

Han nämner Benny Andersson och Martin Sandberg, mer känd som Max Martin, som exempel. Och Max Martins mentor Dag Volle, med artistnamnet Denniz Pop, grundare av Cheironstudion som världsartister köade till på 1990-talet.

Att inte skriva solo utan jobba i team är en annan gemensam nämnare för många hitmakare, enligt Gullö. Parhästarna Andersson/Ulvaeus har arbetat ihop i ett halvsekel medan Denniz Pop (som dog 1998) och Max Martin ingått i större och mer skiftande konstellationer. Då blir även ledarskap en viktig faktor.

– Förmågan att få alla att bidra med det de gör bäst tror jag är en viktig förklaring till både Cheironstudions och Max Martins framgångar, säger Jan-Olof Gullö.

Men inte ens de mest framgångsrika låtsnickarna lyckas för det mesta, betonar han. Max Martins rekordmånga topplaceringar på Billboard, i skrivande stund 27 stycken, är en bråkdel av de hundratals låtar han varit med och gjort.

– Det är som när Duplantis hoppar på världsrekordhöjd: det kan bara lyckas ibland, men varje gång måste han satsa för fullt och ha inställningen att det ska lyckas, avslutar Jan-Olof Gullö.