Efter COP15: ”Jag är försiktigt optimistisk”

Världens länder har kommit överens om ett nytt ramverk för biologisk mångfald på toppmötet för biologisk mångfald, COP15. F&F ställer 5 frågor till landskapsekologen Maria Blasi Romero vid Lunds universitet som deltog på plats under mötet i Montreal.

1 | Vilka förväntningar hade du inför COP15?

– Världens länder misslyckades med att uppnå tidigare mål, Aichimålen. Inför det här mötet ville jag se en helt ny inställning till förlust av biologisk mångfald samt ambitiösa, ansvarsfulla och mätbara mål. Jag hoppades också att den biologiska mångfaldskrisen skulle bli lika synlig som klimatkrisen. Det är två sidor av samma mynt, men klimatet får mer uppmärksamhet.

2 | Vad gjorde störst intryck på dig som deltagit på plats i Kanada?

– Det här var mitt första COP-möte och det har varit mycket intressant att se hur förhandlingarna har formats. Det förvånade mig hur många människor som hade samlats. Det var inte ett möte där politiker mötte politiker – utan där politiker mötte politiker, vetenskapsmän, icke-statliga organisationer, representanter för ursprungsbefolkningen, kvinnoorganisationer och näringslivet. Det var också första gången som FN:s generalsekreterare närvarade vid öppningsplenumet. Jag tror att det var väldigt viktigt att han var där.

3 | Vilka är, enligt dig, de största framgångarna?

– Att vi har ett nytt ramverk för biologisk mångfald som är mer inkluderande än tidigare mål. Jag skulle också säga plattformen för diskussion mellan olika aktörer och erkännandet av urbefolkningens rättigheter i målen. En stor framgång var att ”alla ekosystem” finns med i Mål A där man slår fast att motståndskraften hos alla ekosystem ska bibehållas, förbättras eller återställas. Ordet ”alla” orsakade timmar av diskussioner. Det är också fantastiskt att se att det finns en ekonomisk överenskommelse för att bevara den biologiska mångfalden och stoppa skadliga subventioner.

4 | Vilka är de största besvikelserna?

– Bristen på helheten ibland, bristen på premiärministrar och bristen på mediebevakning. Medierna var främst närvarande i slutet, men vi behövde dem mer i början för att skapa momentum och berätta för världen vad som stod på spel. Mediernas uppmärksamhet kring krisen för biologisk mångfald är fortfarande mycket lägre än klimatkrisen.

– Jag har också lite blandade känslor kring Mål 3 som handlar om att skydda 30 procent av land, sötvatten och hav till år 2030. Sötvatten var ett sent och viktigt tillägg till texten. Förlust av livsmiljö är en av huvudorsakerna till förlust av biologisk mångfald, så det är goda nyheter att vi har kommit överens om detta. Jag är försiktigt optimistisk, men vi behöver ett ordentligt skydd av dessa områden. Det måste finnas en plan och den måste följas.

5 | Du arrangerade två sidoevenemang tillsammans med andra unga forskare. Hur gick det?

– Ja, vi anordnade en paneldiskussion med forskare och aktivister från olika organisationer, länder och kontinenter. Vi reflekterade över våra karriärer ur olika perspektiv, och över ungdomens roll som en drivkraft för att etablera rättvisa, motståndskraftiga och innovativa metoder för naturvård. Vårt andra evenemang var ett mer kreativt evenemang där vi uppmanade deltagarna att skriva vykort och föreställa sig vad de skulle vara tacksamma för om 50 år, förutsatt att vi då lever i harmoni med naturen. I båda evenemangen var deltagarna väldigt engagerade!