”Jämför med 1939 – inte med kalla kriget”

REPLIK. Frågan om att stoppa forskningssamarbeten med Ryssland är inte enkel – och notera att jag inte sagt kategoriskt att alla band ska klippas. I vissa fall kan priset bli för högt på vår sida. Men min bedömning är att ju starkare även ryska forskarsamhället kan skakas om nu, desto större är chansen att det vänder sig mot statsledningen. Då finns en liten möjlighet att forskarsamhället kan bidra till omvälvning.

Dagens situation går heller inte att jämföra med kalla kriget, så som Nils Hansson och Peter M Nilsson gör i ett svar på min artikel ”Bojkotta rysk forskning” på fof.se. Dagens situation måste i stället jämföras med september 1939, när Hitlertyskland gick in i Polen. Men även om vi gör det, så vill jag fråga om det finns några data eller studier som visar på att forskningssamarbetet med diktaturerna i öst på något sätt faktiskt skyndade på deras fall. 

Inget tu tal om att samarbetet främjade vetenskapen i stort – det gjorde att fler forskare tillsammans kunde lösa svåra problem. Men om syftet är regimskifte, hjälpte det till på något sätt då? Även om de flesta forskare inte gillade sin regim, kan man fråga sig om samarbetet gjorde det lättare för dem att stå ut med regimen och färre protesterade.

Vänskapsband ska vi behålla, så långt det bara går. Och vi ska informera om vad vi ser och hör om Ukraina till ett land som allt snabbare glider in i mörker. Fast om jag möter en ryss som stöder invasionen så är det inte en vän längre.

Fler inlägg i debatten: