Nato-samarbetet knakar i fogarna och Europas ledare planerar för kraftiga förstärkningar av ländernas nationella försvar, men det talas också om ett ökat samarbete mellan länderna. Bland annat har CDU:s partiledare Friedrich Merz, som troligen blir Tysklands nästa förbundskansler, lyft behovet av ett europeiskt samarbete när det gäller kärnvapen.

När Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj mötte USA:s president Donald Trump och vicepresident JD Vance i Vita huset 28 februari utbröt en konflikt som fördjupade sprickan mellan USA och Europa än mer. Nu har Frankrikes president Emmanuel Macron sagt att han är redo att diskutera en europeisk kärnvapenstrategi.

Hur ska man tolka detta utspel?

– Som jag ser det så är det precis som du säger: ett utspel. Det är en del i en process som naturligtvis har kommit i gång på allvar efter de senaste veckornas turbulenta tid, säger Thomas Jonter, professor i internationella relationer och gästprofessor vid Alva Myrdals centrum för kärnvapennedrustning vid Uppsala universitet.

Han påpekar att diskussionen om en gemensam europeisk kärnvapenstrategi inte är ny, men att den har fått en extra skjuts när det råder osäkerhet om USA:s säkerhetsgarantier och Natos framtid.

– Samtidigt så ska vi vara lite lugna och sitta lite still i båten. Vi har inte sett utgången rörande fredsförhandlingarna om Ukraina och USA:s agerande där, säger Thomas Jonter.

Är ett gemensamt europeiskt kärnvapenparaply tänkbart?

– Det är inte det lättaste. Den första frågan är: Skulle de andra europeiska staterna gå med på att Frankrike, möjligtvis tillsammans med Storbritannien, skulle inneha kärnvapenmonopolet? Att till exempel Tyskland skulle gå med på det tror jag är tveksamt, för att inte säga uteslutet.

Hur troligt är det med ett gemensamt EU-försvar?

– Det kompliceras bland annat av att Storbritannien inte längre är med i EU. Dessutom har länder som Ungern en annan syn än övriga länder på kriget mellan Ryssland och Ukraina. Jag tror att det blir svårt att få till ett europeiskt försvarssamarbete, men vi får se vad som händer. Det finns verkligen incitament den här gången. Och samarbetet har ju utvecklats de senaste åren, även om det har funnits kritik och splittring.

Vad tror du blir följden av den nuvarande sprickan mellan USA och Europa?

– Jag ser tre möjliga vägar. Den första är att Nato rider ut krisen. Den andra är att det här sätter fart på Europa så att man till slut får ordning på ambitionen med ett gemensamt europeiskt försvar, vilket man har försökt med sedan 1950-talet. Det tredje alternativet är att det här leder till att även det europeiska samarbetet spricker och att alla länder får sköta sig själva. Det är ju det värsta alternativet och jag hoppas verkligen att det inte kommer att inträffa.

Hur kan vi hamna där?

– Mot bakgrund av USA:s agerande skulle det kunna uppstå en skepsis mellan länderna, att man slutar lita på varandra. Den mest olyckliga utgången vore att vi går tillbaka till den mellankrigssituation vi hade på 1920-talet. Då försökte man lära sig av första världskrigets lärdomar och nå internationellt samarbete, men det sprack och länderna fick sköta sig själva. Det landade ju som bekant i ett världskrig. Jag säger inte att detta kommer ske, men det vore förödande om tron på en regelbaserad världsordning baserad på internationellt samarbete raseras.

Utöver att Frankrike och Storbritannien har kärnvapen, så finns det ju också kärnvapen i fler europeiska länder.

– Ja, det är USA:s kärnvapen. USA har haft det monopolet sedan 1950-talet, då de började placera ut kärnvapen i Nederländerna, Belgien, Italien, Västtyskland och Turkiet. Anledningen var att den sovjetiska konventionella militära styrkan ansågs vara så överlägsen, vilket man ville kunna svara upp mot. Även om Nato har något som heter Nuclear planning group så ska vi inte göra oss några illusioner; det är USA som äger den här frågan.

Vad händer med dessa kärnvapen om Nato spricker?

– Då måste USA plocka hem sina kärnvapen från Europa. Jag kan inte se det på något annat sätt. Såvida inte Nato får en ny kostym med bara europeiska länder, men det tror jag inte på.

Kan man tänka sig andra samarbetsformer, som ett utökat nordiskt försvarssamarbete eller ett fördjupat samarbete mellan länderna runt Östersjön?

– Ja, mer regionalt samarbete inom Nato, eller utanför om Nato spricker – det tror jag kan vara en fullt möjlig utgång. De nordiska och de baltiska staterna har redan börjat samarbeta, men vad det leder till är svårt att säga.

Hur allvarlig är Nato-krisen?

– Det här är inte första gången Nato hamnar i kris. Samarbetet har överlevt trots flera allvarliga kriser, till exempel när Frankrike skaffade kärnvapen mot USA:s vilja. Den gången ledde krisen till att Natos högkvarter flyttades från Paris till Bryssel. Frankrike klev ut ur den hårda kärnan av Natosamarbete då men kom tillbaka igen efter kalla kriget. En annan allvarlig kris var när Turkiet och Grekland, två Nato-stater, var på väg in i ett krig över Cypern på 1960-talet.

–  Min poäng är att vi har sett kriser tidigare i Nato, så det är inte säkert att det här leder till att Nato spricker, även om man kan argumentera för att det är annorlunda nu. Den här gången har USA en syn på Nato som mindre viktigt än tidigare.

Kan vi få se en ny kärnvapenkapprustning?

– Om vi får det här tredje scenariot, alltså att Nato spricker och att EU inte får till ett gemensamt försvar, så att var och en sköter sig själv – då har vi en kärnvapenspridning. En viss kapprustning ser vi redan nu i de stora kärnvapenstaterna Kina, Ryssland och USA. Men det är inte alls på den nivå som vi såg under kalla kriget i slutet av 1980-talet, då man fick fram 70 000 kärnvapen sammanlagt.

Hur ser möjligheten till kärnvapennedrustning ut i och med den nuvarande turbulensen?

– Ja, det är ju en kaotisk situation så det är väldigt svårt att säga. Jag menar med bestämdhet att det ligger i Sveriges, de nordiska staternas och Östersjöstaternas intresse att de här spänningarna inte ökar ytterligare med utplacering av fler kärnvapen. Men det vore naivt att tro att inte Europa på något sätt försöker skaffa sig en kärnvapenstrategi. På kort sikt så är ju nedrustning omöjlig och det är ingen som på allvar väcker den frågan just nu. Men på längre sikt ligger det i allas intresse att nedrusta.