”Kom UKÄ:s cancelutredning för tidigt?”

Som man frågar får man svar, brukar det heta, och en av funderingarna bland många akademiker när regeringen gav Universitetskanslerämbetet, UKÄ, i uppdrag att utreda lärosätenas arbete med att främja och värna akademisk frihet var konstruktionen på uppdraget. Cancelkultur är inte det stora hotet mot akademisk frihet, menade vissa, som också tyckte att utredningen oroar sig för fel saker. Andra påpekade att behovet av en utredning visst finns eftersom trakasserier och utfrysning förekommer på svenska lärosäten. Jag har själv, för transparensens skull, tidigare riktat kritik mot utredningens utformning.

När jag nu läser en gedigen rapport med en rad både intressanta och motsägelsefulla fynd blir ändå min förhoppning att innehållet kommer kunna leda till att vi som är verksamma på lärosätena kan diskutera akademisk frihet med större eftertänksamhet och gärna också i en mer sansad samtalston än den man noterar i sociala medier.

Beroende på vilket fokus man har kan varje del i slutrapporten brytas ner i flera punkter. UKÄ betonar att det kan vara svårt att mäta grader av akademisk frihet när det finns så få mätinstrument men den kvalitativa undersökningen pekar ändå mot intressanta områden att stanna till vid.

Slående är att varannan lärare, forskare och doktorand, 53 procent, anser att den akademiska friheten på svenska lärosäten idag är utmanad. Men vad betyder det? Vad finns bakom siffran? Av dem som anser att den akademiska friheten är hotad uppger många att hotet kommer från politisk styrning och/eller hänger samman med forskningsfinansieringssystemet.

Politikens styrning och hur skadlig man som akademiker anser att den är hänger delvis ihop med egna ideologiska preferenser – det finns ett samband mellan acceptans av styrning mot vissa områden men inte andra och egna politiska uppfattningar. Samtidigt är det ett resultat i rapporten som regering och riksdag bör ta på allvar och fundera djupare kring, inte minst eftersom man från statsmaktens sida detaljstyr den högre utbildningen men inte är villig att ge ett samlat anslag till utbildning och forskning.

Viljan att styra utbildningssektorn hänger ihop med arbetsmarknadens behov, men det är bra att utredningen sätter ljus på hur en sådan dirigerande gest samtidigt innebär ett minskat manöverutrymme för, och potentiella konfliktlinjer med, den akademiska friheten.

Det är också bra att kritik av forskningsfinansieringssystemet lyfts upp i anslutning till en diskussion om akademisk frihet. Den homogenitet inom akademiska miljöer som utredningen konstaterar är ett problem borde leda till eftertanke hos alla akademiker.

UKÄ tar upp att många lärosäten ser en decentraliserad organisation med kollegial styrning och beslutsordning som avgörande för att främja och värna akademisk frihet. Samtidigt visar särskilt de delar av rapporten som innehåller fallstudier, att i de konflikter där den akademiska friheten utmanas krävs samordnade insatser från hela lärosätet. Vid incidenter som innefattar påtryckningar eller klagomål från studenter, där forskare utsätts för drev i sociala medier eller i arbetsplatskonflikter med bäring för den akademiska friheten, så kopplas HR, ledning, kollegialt valda chefer, kommunikatörer, säkerhetsbolag och jurister in.

Här finns en viktig och bekymmersam svårighet: kollegialiteten, som ska värna den akademiska friheten, är inte tillräckligt robust för att upprätthålla och hantera hoten mot densamma. Spänningen mellan akademiska ideal och konsekvenser av universitetens myndighetsform borde i efterdyningarna av den här rapporten diskuteras mer djupgående.

Frågan om hur ofta den akademiska friheten utmanas på lärosätena är svår att besvara. UKÄ skriver att universiteten uppger att de kan hantera de interna utmaningarna, men har svårare att handskas med de externa. Men en sådan hållning är redan satt i förvandling. Kriget mellan Israel och Hamas har på kort tid lett till att åsiktsfrihet och yttrandefrihet hamnat på en betydligt mer eskalerande kollisionskurs med akademisk frihet än vad man kanske kunnat förutse. Det berättar något om samhällsutvecklingens oförutsägbarhet men också att den här utredningen eventuellt var prematur.