Magasinfynd kan lösa gåtan med medeltida bygget i sjön

Bulverket var en 170×170 meter stor plattform av stockar, byggd ovanpå träkistor på botten av den grunda sjön Tingstäde på Gotland. Plattformen anlades på 1130-talet, enligt dendrokronologiska undersökningar från en utgrävning på 1990-talet. På den fanns byggnader uppförda med olika tekniker, men syftet med bygget är okänt.

Redan på 1920- och 1930-talen undersöktes stockar och andra trädetaljer som plockats upp från bottnen på två meters djup. En del visades på Gotlands museum och Historiska museet, och skulle sedan läggas tillbaka i sjön. Men i stället hamnade de i Historiska museets magasin och glömdes bort.

– Det är en sensation att de här bitarna fanns kvar! säger arkeologen och byggnadsantikvarien Peter d’Agnan, som återfann delarna i magasinet.

Nu vill han datera lämningar av byggnaderna då deras ålder fortfarande är okända.

– Det finns inget annat sådant här material i så bra skick i norra Europa. Jag anser att det är en av världens tio främsta fornlämningar.

Peter d’Agnan håller på med sin doktorsavhandling vid Lunds universitet om hur den byggnadstekniska utvecklingen i skiftet vikingatid-medeltid avspeglas i byggnadsverk som bland annat Bulverket. I arbetet ska han även undersöka och datera byggnadstekniska detaljer i gotländska kyrkors tornrum, som är ungefär samtida.

Allt återfunnet material har inte klarat tidens tand så väl, med röta, erosion och slitage. Men Peter d’Agnan tror att uppemot en tredjedel är tillräckligt väl bevarat för att studeras.

– Det går inte att överskatta betydelsen av att se materialet i verkligheten. De skisser som gjordes på 1930-talet av militären Arvid Zetterling stämmer inte alltid, förstår jag bara av att ha tittat på ett par av konstruktionsdetaljerna i magasinet. Det är ett unikt material.

Peter d’Agnan planerar att göra dykningar i sjön och frilägga mer material, men det blir inte på långa vägar så stora mängder som på 1930-talet. Den chansen kommer troligen aldrig åter.

De delar som nu återfunnits kommer att scannas till 3D-modeller för att kunna studeras av forskare. Bland annat kanske man kan se vilka typer av yxor som använts. Men det viktigaste är att identifiera vilka byggnader som stått på plattformen och när de byggdes.

Unikt är att alla medeltidens fyra byggnadstekniker har använts på en plats vid ett och samma tillfälle: flätverk med kvistar flätade mellan stolpar, resvirke med stående plank, liggande skiftesverk och knuttimrade väggar. Knuttimringens ursprung är oklart. Kom den österifrån till Sigtuna, där man hittat den äldsta på fastlandet, eller spreds tekniken åt andra hållet?

– Men den stora frågan är att om det går att knyta byggnadsutveckling och tekniker till samhällsutvecklingen i Östersjöområdet. Går det att se om teknikerna kan kopplas till exempelvis ekonomisk-politiska faktorer, handel eller klimatförändringar? säger Peter d’Agnan.

Liknande byggnadsverk har hittats på ett fåtal platser i Europa, i Baltikum, Polen, norra Tyskland, några alpsjöar och i Skottland och England. Men det mesta är byggt på pålar, och inte med stenkistor på botten som fundament.

I det återfunna materialet har Peter d’Agnan noterat detaljer som redan väckt spännande frågor.

– Jag har valt ut två delar som båda har trösklar med väldigt tydligt slitage. Det uppstår inte på något år, utan kommer från ett hus som är använt under väldigt lång tid. Det stämmer inte med hypotesen att Bulverket sjönk kort efter byggnadsfasen. Eller så har byggnader som stått på land återanvänts, vilket är ett troligt scenario. Då tittar vi på material från byggnader i vikingatida gårdsmiljöer, säger Peter d’Agnan.